Att avsluta en skräckhistoria

Detta är mitt problem nu. Den här novellen har någonting, men jag måste vrida det ett par varv till utan att låta berättelsen springa iväg och försvinna i alla detaljer. Det skulle vara skönt att sätta punkt också. Jag har ju ett större projekt som kräver min uppmärksamhet.
Förra veckan gjorde vi klart extramaterialet till pocketboken. Missa inte detta alla mina läsare! Närmare författarpresentation, foton från Strängnäs med bokcitat och sist men inte minst PROLOGEN ur bok nummer två. Genast känns allting mer officiellt. Det är en stark scen, så mycket kan jag säga.

Och nu önskar jag er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT 2009!

Dags att kämpa för ljudböckernas överlevnad

Idag åt jag lunch med Dan Buthler, författarkollegan med många spännande idéer. Nu har vi bestämt oss för att försöka höja nivån på debatten om IPRED och försöka presentera vad det egentligen handlar om:

ATT DET ÄR LÄTT GÖR DET INTE RÄTT

Ett bra exempel: Hur märkte jag att många hade hört intervjun i Sörmlandsradion? Svar: Antalet illegala nedladdningar av ljudboken ökade genast markant.

Det är som om ICA-handlarens mått på framgång skulle vara hur mycket det snattas. Suck, vad trött man kan bli...

Imorgon ska jag på styrelsemöte i Cancer- och Trafikskadades Riksförbund. Där ska vi prata om vilka rehabiliteringssatsningar vi ska GE pengar till och sedan ska vi diskutera hur vi ska få människor att GE mera till ett bra ändamål (detta till skillnad från att TA någon annans litterära arbete).

Efter styrelsemötet blir det författarmingel med Ann Ljungberg.

Radiointervju och rimstuga

Det var snömodd på vägen från Nykvarn till Eskilstuna, men väl framme var det kul att få prata med Jonas Carnesten och Lotten Bergman i studion på P4 Sörmland. Domkyrkan drog, sa Jonas. Jag hoppas att Niklas Lindblads trasiga glasögon får en bra effekt de med i februari. Ni kan lyssna på intervjun här.

Efteråt satte jag mig på ett café och skrev vidare på skräcknovellen. Sedan fick jag åka tillbaka till Stockholm för att hinna med luciafirande på förskolan och sedan rimstuga hos Grand Agency. Det var hög stämning på båda ställena, men där slutar nog likheterna. Vi var riktigt flitiga med rimmen. Mats Strandberg hjälpte mig med ett klurigt och själv gav jag ett bidrag till bland annat Maria Enberg. Med på bilden är också Nicolas Jaquemot, relationsexpert, författare av barnböcker och mycket mera.

Sedan signerade vi lite böcker till varandra, så nu ser jag fram emot att läsa Vildängel av Lina Forss och Busters öron av Maria Ernestam.

Böcker och jul hör ju liksom väldigt mycket ihop, tycker ni inte?

Intervju i Sveriges Radio Sörmland

På torsdag morgon klockan 09.05 kan ni ratta in Sveriges Radio Sörmland. Då blir jag intervjuad om skrivarresan så här långt, de spännande planerna i Strängnäs kommande sommar och inte minst den nya boken.

Sedan ska jag iväg och rimma lite med kompisarna på Grand. Grönt är skönt! Men det skulle inte skada med en vit jul...

Extrachans! Signering!

Det är julhandel och då får man ställa upp... ;-)
Jag har skrapat i lådan efter min roliga dag i Västerås (eller snarare bollat med tryckeri och företagsbeställare) och kan därför nu berätta att jag signerar i TUMBA BOKHANDEL på lördag, luciadagen, mellan kl 12 och 15.
Det är alltså förstaupplagan som gäller trots att den är slut - hur konstigt det än låter.
Jag fick ännu en toppenrecension av en ljudbokslyssnare för ett par dagar sedan:

"Fantastiskt! Jag läser mycket och gärna, gärna deckare, roman och allra helst tunga SciFi-böcker i serier om 10 volymer á 1000 sidor. Men en bra deckare i bilen det är svårt att slå.Som [NN] får du säkert mycket uppskattning för arbetet och jag vill ge dig konstruktiv kritik vilket jag vet att hon uppskattar. Jag har tyvärr egentligen inget direkt att tillföra.. Jag tyckte storyn var riktigt bra gjord och uppbygd. Tidshoppen och linjen funkar rakt av. Det tar i alla fall för mig en stund i en sån bok att orientera mig men det gick lätt. Karaktärsdefinitionen - jättebra. Det känns som om att du har arbetat mycket med det. Alla är väl uppbygda och och definerade. Kanske att det fanns någon karaktär du la ljus på som jag i efterhand hade väntat mig höra mer om/av. T ex den kvinnliga polischefen. Storyn är en svindlande resa och du lyckads faktiskt som de stora att hålla slutet och 'den skyldiga' i mörker till sista sidorna (CDn...). Det är kanon!"

Det här är väl precis anledningen till att det är så kul att skriva och bli läst!

Nu far den svarta pärlan vidare

Ja, nu har min lilla bil hittat vidare till en ny ägare och det känns trots allt bra. Vi behöver verkligen inte två bilar och på slutet blev den rätt mycket stående och tickade parkeringspengar. Ändå, den har följt mig på skrivaräventyret många gånger och det var alltid roligt att köra den.

Är det något jag har lärt mig så är det att man ska akta sig för att bli alltför fäst vid prylar och inte minst bilar. Det var trots allt betydligt mer traumatiskt att sälja min Volvo Amazon förra året - och den gick inte ens att starta längre.

Nu går jag vidare. Eller kanske kör - jag har ju Saaben (modell Jonstoft).

Ny logo - och snart klar baksida

I andra upplagan av Spåren på bryggan är det äntligen dags att visa förlagets nya logotype. Får jag godkänt?

Sedan blir det ny baksidetext också - det ska bli spännande att se vad Pocketförlaget kommer fram med.

Nu är det snart tid för mig att bege mig till SwedenBio's CEO Summit - ett strålande nätverkstillfälle. Imorgon är det styrelsemöte i Umeå hela dagen, så det rör på sig nästan jämt.

Skönt glöggdoftande vimmel

Julen är här! Nja, inte riktigt, men Pocketförlaget bjöd på blåbärsglögg i torsdags på So Stockholm och det kändes faktiskt helt rätt trots att det inte Då var ens december. Mycket författarmingel blev det. Här närmast med Martin Svensson och Mikael Fant.
Som ni ser gick det också bra att dricka vin. Sedan snackade jag länge och roligt med Maria Enberg och flera andra. Pepparkakorna med ädelost var grymma, men kanske inte så mättande. Vilket man alltså fick kompensera med vin.
Det här var som ni förstår före skrivarhelgen, Nu har jag fått bra kommentarer från Ann på bokens början, fakturerar böcker och banners (till www.strangnasdeckaren.se) och tvingar mig själv åter in i juridikens förlovade (eller förlorade?) värld. En dag smälter världarna samman - det ligger i farans riktning (kallas även kausalitetssamband).
Imorgon (och Då menar jag idag) är det dags för styrelsemöte i BTM Books. Där är en skön förening av kompetenser och glädjeämnen.

Allt är nu, även sedan och då.

Rubriken är ett citat ur förordet till Enn Mann, min agent Peter Stjernströms debutroman. Den har jag nu lagt vantarna på och bereder mig på en hel del lustigheter och klurigheter.
Allt som är Nu är tanken på att få sova Sedan jag varit på en fantastisk konsert i Engelbrektskyrkan. Lise & Gertrud (magnifika!), Mats Carlsson (vilken operasångare och från Strängnäs!!), Shirley Clamp (Astrid i extas) och suveräna Marie som conferencier. Det har aldrig varit en finare avslutning på World Aids Day med Noaks Ark. Före Sedan, var Då när jag kom hem från skrivarhelgen. Jag ger mig själv godkänt. En novell som kanske är nära att bli klar och ett tydligt fall framåt i romanen.
I will be back with more.

Gallerian (52) i Västerås - vilket drag!

En första doft av jul har smugit sig in i bokhandeln. Intresset var stort och jag hade en mycket bra eftermiddag vid mitt lilla bord. I de korta pauserna funderade jag på intrigen runt rånet (det finns mer än vad som möter ögat - eller rättare sagt den snabbe läsaren).

Igår skrev jag mycket novell, idag har jag knappt skrivit alls, men ändå känns det bra. Jag vet vad jag ska göra, prioriteringarna är klara och jag tror mer och mer att 2009 blir mitt år på mer än ett sätt.

Foto: Catharina Löwenborg

Gamla Hemmet är helt perfekt för mig den här långhelgen. Ibland rusar tåget förbi, det musiceras en del, men lugnet och tystnaden är påtaglig. Är ni sugna på lite avkoppling i Bergslagen så rekommenderar jag det varmt.

Att vi sedan är inhöljda i våt dimma och mörker är en annan sak. Det finns bara en sak att göra: kura skymning.

Tillbaka på Schelins

Efter supertrevligt mingel hos Pocketförlaget på So Stockholm igår kväll (bild och lite mer vimmelsnack kommer snart) gick jag upp med tuppen och körde till Strängnäs. Ung företagsamhet var precis så spännande som jag hade hoppats. Jag har ett par idéer kopplat till det som det ska bli spännande att försöka utveckla. UF-elever i Strängnäs är välkomna att höra av sig för en diskussion. Redan på mötet hittade jag en samarbetsmöjlighet.
Nu sitter jag på Schelins och ska börja min fyra dagar av hämningslöst skrivande. Efter lite pyssel här i stan åker jag till Karbenning i Bergslagen. Nu sätter jag ordräknaren på noll.

Frukostmöte - sedan är det bara att skriva

Jag börjar riktigt tidigt på fredag. Frukostmöte i Strängnäs om ungt entreprenörskap. Sedan ska böcker levereras till bokhandeln och jag börjar nog lite lätt på det stora betinget med väl över 200 böcker att signera.
Men sedan skriver jag. Det kommer hända grejor. Jag är mitt inne i ett bankrån i boken och samtidigt utforskar jag doften av en parfym som ger migrän. I skuggan av en 45 meter hög skorsten.
Och nu säger jag det inte en gång till: Västerås, Gallerian 52 lördag 29/11 kl 12-16. Sista chansen att få ett signerat ex av 1:a upplagan.
Idag fick jag kartan till Turistbyråns stadsvandring. Vilken sommar det kan bli! :-)

Novellidé - rena skräcken

Jo, nu borde jag ju BARA hålla på med Ut ur skuggorna när jag inte ger juridiska råd, affärsnätverkar eller ägnar mig åt min familj, men kreativitet är svårtyglad. Jag jobbar med boken och så plötsligt mognade en gammal novellidé lite. En skräckhistoria/thriller som utspelar sig i Järla sjö. Det är svårt att värja sig från intrycken i närmiljön, vilket Strängnäsborna har blivit varse. Många har frågat om jag tänker skriva deckare som utspelar sig i Nacka nu. Några sådana planer finns inte. Strängnäs har massor att ge ännu. Jag är mer sugen än på länge att arbeta vidare med den miljön. Fast som sagt, nya idéer måste också få spelrum. Liksom nya suggestiva platser.
Vem vet, kanske är inspirationen borta imorgon, men annars får ni höra mer när novellen är klar.

Skrivarstugan alldeles snart

Det är snöstorm ute, men till på fredag hoppas jag att den har bedarrat. Då ska jag nämligen komma iväg igen på tre dagars ohämmat skrivande. Ann hörde precis av sig och ville komma igång med coachingen så det passar bra. Det blir ett ställe nära Västerås eftersom jag sitter på Gallerian 52 - AKADEMIBOKHANDELN - där under lördagen, 29 november, kl 12-16.
Med största sannolikhet det sista tilfället att få tag i Spåren på bryggan signerad i 1:a upplaga.
Så ni som redan har en sådan - håll fast i den. :-)

Julstämning?

Idag föll jag till föga. Anna har haft grym julstämning ända sedan hon kom hem från Tanzania. Vi smög igång med en ljusslinga på balkongen igår kväll och nu finns det ett ris med julstjärnor och en del julljus. På eftermiddagen somnade jag med lill-tjejen i soffan till lite julmusik. Det är klart, en decimeter snö bidrog till känslan högst avsevärt.

Paris, Texas

Jag bara ÄLSKAR känslan i den filmen, och framförallt musiken. Ry Coder på stålgitarr... Sedan är det den ständigt närvarande mystiken, det ofullständiga, det oförklarade, hur intresset upprätthålls med små medel.
Den är på nu - SVT2.
Annars roar jag mig med en riktig rå deckare just nu - Simon Kernicks Handel med döden. Man slutar inte läsa, men det är inte djupet i karaktärerna eller de SMÅ växlingarna som gör det. Det fungerar, men själv vill jag både ge och få mer.
Efter en diskussion om att köra två olika omslag parallellt till 2:a upplagan har vi nu bestämt oss för ett alternativ. Det blir pocketomslaget, nu med ett par fina recensioner... :-) Persongalleriet flyttas till bokens början.

Ett steg i taget. Liksom ett ord i taget. Livet är ett äventyr.

Persongalleriet

Igår fick jag en läsarkommentar som jag faktiskt har fått en gång förut. Läsaren hade inte insett att det fanns ett persongalleri längst bak i boken och upptäckte det alltså först när boken var utläst. Vid omtryckningen och i pocketversionen ska jag nu se vad jag kan göra för att råda bot på detta.
Överhuvudtaget är det intressant att veta vad läsarna tycker om karaktärerna i boken. Rösta gärna här bredvid! Nu funderar jag också på att låta persongalleriet få en egen undersida på sajten http://www.strangnasdeckaren.se/. Verkligheten innehåller oftast många människor och då tycker jag att en bok ska göra det också, men naturligtvis gäller det att undvika att läsaren blir alltför förvirrad. Lite kittlar, mycket irriterar, eller vad säger ni?
Nu är det lunch med Sven så kan vi prata om detta och mycket mer!

Sjöfågeln tittar på

Så sitter jag här vid mitt stökiga skrivbord igen och försöker organisera min dag. Uppe på bokskåpet står den uppstoppade sjöfågel som Anna och jag fick i bröllopspresent. Uppstoppade djur är ju inte precis min grej (inte Annas heller), men den här individen tittar på när jag jobbar hemma.
Han bidrar nog (om han alls gör något) till sjökänslan, även om det är bättre att titta ut genom fönstret.
Igår kom jag till insikt om vad som behövs i min nya bok. Det vill säga, det behövs mer saker, men jag viktade om lite och jag tror att det kan göra mycket för känslan. Du vet, den där illusoriska uppfattningen att produkten (texten alltså) man sitter med är någonting att ha, "har potential". Nej, jag lider inte av dåligt självförtroende, men det tar ändå mycket känsloarbete, kreativitet och handpåläggning innan jag har någonting som jag kan stå för så till den grad att en dålig recension inte tar ett bett ur mig.

Sedan dagens debattämne: Niklas Rådström skrev en intressant artikel i DN Kultur igår. För mig var nog det mest spännande den skrämmande ekonomiska kalkylen som han presenterade. Jag håller helt med om att "statlig lönegaranti" på magra 197.000 kr om året före skatt är bättre till duktiga kulturarbetare än socialbidrag och en bra och tydlig markering från samhällets sida. Däremot är jag övertygad om att det går att tjäna bättre som kulturarbetare än vad Rådström antyder. Problemet är att man inte kan be människor att vara någonting annat än vad de är. Människor ska göra det de är bäst på (som Therese Albrechtson säger), inte vända ut och in på sig själva för att "vara lönsamma". Nej, istället måste det skapas förutsättningar för lönsam verksamhet och det är någonting annat. Jag jobbar med briljanta forskare som är intresserade av att omsätta sina idéer och uppfinningar till nyttiga och användbara (det vill säga kommersiella) produkter och tjänster. Eftersom samhället har samma uttalade intresse finns det hjälp att få. Visst, det går snett ibland. Ofta motsvarar inte förväntningarna resultatet, men de som är duktigast kommer nästan alltid ut som vinnare.
Min bestämda åsikt är att det finns stort utrymme för entreprenörer inom kulturområdet. Det betyder inte att alla de som skapar verken själva ska marknadsföra och kränga dem, bara att de ska medverka till detta.
Inom kulturområdet säljer sig tyvärr aktörerna alltför billigt. Till att börja med lider man av "hobbykomplexet" - att det är så himla kul att någon vill läsa, se eller lyssna på det man har skapat att det känns svårt att ta betalt. Dessutom råder en mördande konkurrens från andra som gärna säljer sina verk billigt bara för att få synas.
Sanningen är att det är ett begränsat antal författare, skulptörer, målare, dansare, kompositörer och andra konstnärer som kan leva på den svenska marknaden. Har man bestämt sig för att höra till den gruppen så måste man titta på förutsättningarna. Antingen accepterar man att leva på existensminimum för att ägna sig åt det man älskar eller så skaffar man sig en strategi för sin "karriär". Det handlar om att ta egen medveten risk för att få ett bättre utfall, hitta nya marknader hemma och i utlandet, nya inkomstkällor och nya nätverk. Som andra företagare måste kulturentreprenören ta hjälp av människor som har den kompetens som han/hon saknar. Jag tror inte att vi lider någon brist på kulturarbetare av rätt kaliber. Bristen finns på rådgivarsidan och på entreprenörssidan. Här skulle staten kunna göra en stor insats på samma sätt som man arbetar med innovationssystemen.

1:a upplagan SLUT

Jo, det är sant! Jag har några undanlagda till signeringen på Gallerian 52 i Västerås den 29 november kl 12-16, men annars gick resten av lagret i och med en företagsbeställning som jag precis fick. Av hänsyn till julklappstörstande anställda avslöjar jag inte här namnet på företaget, men nu har jag i alla fall mer än 200 böcker att signera. Tro nu inte att detta innebär att det inte kommer att gå att köpa inbundet längre. Sättning pågår nu av andra upplagan som också kommer att användas till pocketversionen.
Detta sporrar mitt skrivande ytterligare förstås. Här kommer ett litet smakprov - möt Jimmy:

"Kotte var den bästa hälare som Jimmy kände och de hade gjort många bra affärer genom åren. Kotte höll till i en lagerbyggnad i Folkesta utanför Eskilstuna där han drev sin import- och exportfirma.
Ryktet sa att häleriverksamheten bara stod för en liten del av Kottes affärer. Han tjänade betydligt mer på att tvätta pengar åt Klanen, Eskilstunas kriminella nätverk.
Han gjorde investeringar med dålig avkastning, men det som var svart blev vitt. Kotte kasserade också in tjänster åt Duncan Olsson och de andra i ledningen.
Det var Duncan och hans vänner som tog ett allt fastare grepp om Jimmys ömtåligare delar och det var Kotte inkasseraren som nyss helt oväntat ringde.
Man jävlades inte med Duncan. Det gjorde ont. Men inte länge, för sedan var man död.
I jämförelse var Kotte rena söndagsskolefröken. Jimmy fnissade nervöst för sig själv. Kotte skulle inte gilla att bli kallad fröken. En större homofob var svårt att tänka sig.
Jimmy insåg att det förstås var han själv som hade placerat skruvstädet runt kulorna.
Nej, det var inte smart att göra stötar på hemmaplan det visste han mycket väl, men ibland blev lockelsen alltför svår. Det fanns lägen som var så inbjudande och klockrena att han inte kunde låta bli. Så hade det varit senast för någon månad sedan."

Hej på er, nu ska jag skriva några rader innan det är dags för slafen!

Haddaway

Det glimrade av människor i och kring den vita baren på Ambassadeur. Jag drack ett par Heineken och spanade in omgivningarna. Musiken från 90-talet var mer än halva grejen och det var roligt med den stora blandningen på människor. Jag hade nästan glömt hur det känns attt försöka göra sig förstådd i 120 decibel. Truten i öret annars kan man glömma all kommunikation. Alexander från Star FM som hade bjudit mig var en kanonbra värd och hittade en smygväg så att vi såg avslutningen på Haddaways framträdande nästan från första bänk (eller rättare sagt vi stod framför videoskärmen och vrålade med i den enda låten som publiken hade kommit dit för).
Annars har helgen varit lugn förutom lite bilproblem. Nu ser jag fram emot sex månader med dedikerad coaching av Ann Ljungberg. Jag har redan planerat in nästa skrivarhelg som sammanfaller med nästa signering i Västerås om två veckor.
Jag har nu också sett den redigerade versionen av Spåren vilken inte bara kommer att användas till pocketen utan också till den andra upplagan av den inbundna boken som jag nu förbereder tryckningen av.
På gott och (lite) ont får jag nu fler och fler förfrågningar om juridisk rådgivning. Sammanfattningsvis känns det mest som högkonjunktur...

Entreprenörsdag - klart inspirerande

Igår var jag på Driva eget - en inspirationsdag. Det var över förväntan. Det var bara en föreläsare som var ett totalt stolpskott. Honom lämnar jag åt sidan. Charlie Söderberg från Balansekonomi och Lyxfällan visade på betydelsen av att jobba smart, inte hårt (det vill säga, man kan jobba hårt, men då måste betalningen vara sådan att man kan sluta med det sedan, annars är poängen borta). De som lyckas riktigt bra "tjänar pengar också när de sover". Så sant. Där är ett uppenbart problem med att vara affärsjurist. Tur att jag har två "jobb" till då som passar bättre in i framgångsprofilen...;-)
Charlie hade gemensamt med Therese Albrechtsson att han tryckte på betydelsen av ett klart uppsatt mål. Therese gjorde ett sprudlande framträde fullt av energi och humor - dagens favorit! Man ska göra det man är riktigt bra på, är det kortaste sättet att sammanfatta vad hon sa. Sedan vet jag själv hur oerhört långt man kommer med okuvlig entusiasm och en övertygelse om att det går trots alla bevis för motsatsen.
Nu ska jag på party på Ambassadeur och mingla med radiomänniskor och annat löst folk. Rapport följer!

34374 and counting

Ja, så många ord har jag nu. Det inkluderar då detaljdispositionen. Jag har gjort en ny överenskommelse med min författarcoach som ger mig stöd fram till färdigt manus i mars. Det känns skönt.
Anna har läst de första 50 sidorna och hejar på. Det är helt enkelt jäkligt spännande (om man nu får säga så om något man själv skriver).
Idag tecknade sig ännu en stor annonsör för en profilering på http://www.strangnasdeckaren.se/. Fler är välkomna. Ni som gillar det jag skriver gör mig en stor tjänst genom att trumma upp mer intresse för sajten bland vänner och bekanta. Som jag har sagt tidigare så välkomnar vi också era bidrag.
Strängnäs turistbyrå tar nu ett aktivt intresse och ingen blir gladare än jag om jag på något sätt kan hjälpa till att få fler att upptäcka denna vackra del av Sörmland. Pocketboken kommer att finnas till försäljning hos turistbyrån också.
Kul nog uppmärksammar BNI i USA mitt författarskap i novembernumret av sitt nätmagasin. Läs artikeln här.
Det kommer också att bli en intervju med mig i januari hos Johanna Wistrand.
Annars är jag knappt halvvägs genom två veckor som gräsänkling med barn. Det kräver en del disciplin och planering, men det är fantastiskt mysigt också.

Domedagsprofeter som skadar Sverige

Snart har jag genomfört en hel vecka med intensivt skrivande. Det gör naturligtvis underverk för att komma vidare. Jag blev också peppad av starten i Västerås där jag gjorde en kanonbra signering. Otroligt professionell personal på Akademibokhandeln Sigma och många intresserade läsare.
Annars irriterar jag mig just nu fruktansvärt på den oseriösa ekonomirapporteringen. "Mörkert faller" skriver DN idag. Johan Schück tror sig veta att vi går in i en värre konjunktursvacka än på 90-talet. Det är förstås helt riskfritt att komma med sådana profetior. Om det inte är sant är det bara att säga "Åh, vilken tur att vi klarade oss bättre än förväntat." och annars kan man ju säga "Vad var det jag sa?".
Problemet är att en eventuell lågkonjunktur i högsta grad späds på av tidningarnas mörka texter. Naturligtvis ska man rapportera om faktiska konkurser, varsel och uppsägningar, men sanningen är att det enda man vet är att detta drabbar precis dem som jobbar på de företagen eller har fordringar där. Det värsta som kan hända nu är att människor slutar att investera och köpa saker "för säkerhets skull". Stagnation handlar till väldigt stor del om ovilja att göra affärer, inte ett minskat behov av produkter och tjänster. De som inga pengar har får visserligen gå med rumpan bar, men ingenting blir bättre av att alla andra strippar av ren lojalitet, eller rättare sagt av rädsla.
Min uppmaning till alla är att VÅGA VÄGRA RECESSIONEN. Gör vad ni alltid har gjort, köp det ni behöver, investera i saker ni tror på och var långsiktiga.
Jag känner till ett antal företag som går mycket bra just nu. Att rapportera om dem anses inte spännande nog och därför blir bilden skev.
Jag anser att DN och andra tidningar har ett moraliskt ansvar som de helt uppenbart inte tar nu. Blir lågkonjukturen så djup som Schück säger sig tro så visar det inte i första hand att han har rätt utan att han med flera har drivit oss dit. EFtersom DN oftast är en hyggligt saklig tidning så kan man hitta många av ljuspunkterna i artiklar och reportage inne i tidningen. Tyvärr reflekteras det inte i rubriker och ledare.
Sanningen är att det går både upp och ner hela tiden. "Lågkonjunkturen" är lika lite en fysisk existens som "Marknaden". Det handlar om dig och mig.

Signering i Västerås - Lördag!

Ja, nu var det ett tag sedan. Men Västerås, här kommer jag! Kom och snacka lite med mig i Sigmagallerian mellan 12-15 på lördag. Sedan far jag vidare till Strängnäs för att tanka inspiration och ägna några dagar enbart åt skrivande. Det blir SUVERÄNT.
Jo, jag överlevde milen i skogen, genom träsk, över djupa leriga diken och ner i en bäck där vattnet nådde bröstvårtorna...
Stanken på pendeltåget efteråt när alla skulle tillbaka till stan var svårslagen.
Annars lägger jag en del tid på att planera inför lanseringen av SAJTEN. Min kompis Sven visar sin mest kreativa ådra och det förpliktar. Fler och fler vill vara på plats med banners och länkar så det ser lovande ut. Själv tycker jag att prelanseringssidan är värd en titt bara för känslan. Kolla in www.strangnasdeckaren.se och berätta sedan gärna här vad ni tycker.
Hoppas att vi ses i Västerås eller Strängnäs på lördag!

BNI-dagar och nu Tjurruset!

Jag har haft två givande dagar på konferens inklusive en grand finale igår kväll när jag var med på galamiddagen där Årets Affärsnätverkare utsågs. David Waldfogel var riktigt rolig, Mia Törnblom en energikick och nätverkandet som pågick var suveränt.
Själv har jag nu kommit mycket längre i planerna på en Norrlandstour '09 med BNI-frukostar, boksigneringar och författarpresentationer.

Nu är det strax dags att åka till min goda vän Fredrik för att utstå hans 40 årsstraff till mig: Tjurruset. Jag säger inte mer. Det här kan bara gå illa.

Post Kick off Relief

Imorse var så äntligen affärsnätverksgruppen som jag har arbetat hårt med under större delen av detta året på plats. Vi hade en strålande kick-off som verkligen ger mersmak inför framtiden. Det är med glädje och förtroende jag lämnar över till gruppens nya ledning att köra vidare.
Det känns fantastiskt skönt att köra någonting i mål. Tillfredsställelsen står inte långt efter hur det kändes när jag skrev sista raden på Spåren. Som jag har antytt är jag nu också TILL SLUT igång på allvar med nästa bok och jobbar efter en tuff tidsplan. Det har fallit på plats på något sätt. Nu hoppas jag bara att känslan håller i sig. Just nu går annars tankarna till mässan i Frankfurt där Grand nu kanske sitter med någon av tjoget förlag som har tittat på boken. Det är ju så vansinnigt roligt att hålla på med det här!

Tankar om lycka - Grand

Idag kom hela Grand Agency på middag. Vilken trevlig kväll! Diskussionerna vindlade fram och berörde många saker, bland annat vad som gör oss lyckliga. Detta svårfångade begrepp, självklart och obestämbart på en och samma gång.
Jag vet bara en sak: när jag skriver, inspirationen infinner sig och texten gestaltar det jag är ute efter, då är jag lycklig.
Det är väl därför denna sysselsättning aldrig kan överges - chansen till lycka har aldrig varit med nåbar.
På tisdag åker agenterna till Frankfurt och då får alla ni som vill se en fin fortsättning på mitt författaräventyr gärna hålla tummarna extra hårt.
Annars är det bästa ni kan göra för mig idag att ta åt er uppmaningen nedan. Vad tyckte ni om boken? Har ni gjort några egna reflektioner om skrivande? Har ni en spännande Strängnäs-historia?
Allt är intressant och den exhibitionistiska människan kan fröjda sig åt att synas på en sida som kan få stor genomslagskraft i vår.

Tävling! Vem vill bidra till vår nya sajt?

Som sagt, sajten är under arbete. Nu vill jag gärna ha läsarröster, Strängnäsröster, skrivarröster och mycket mera att lägga till innehållet. Skicka era bidrag till mig på bok@rambe.com så har ni chans att synas och vara med. De med de bästa bidragen kommer att få en inbjudan till ett release-party nästa år och kanske också chansen att vara med i en liten filminspelning... Det första förutsätter att man kan ta sig till Stockholm eller Strängnäs, det andra till Strängnäs.
Högklassiga bidragsgivare som inte har den möjligheten kommer att få en annan present eller möjlighet.
Inskickade bidrag ger ni mig/förlaget full förfoganderätt över i syfte att använda på sajten eller i bokreklam. Publicerade bidrag kommer att innehålla era namn om ni inte ber om att få vara anonyma. Även bildporträtt kan bli aktuella.

Så lite mer om kategorierna:

Läsarröster - du som har läst boken, tyck till!

Strängnäsröster
- dela med dig av dina Strängnäsupplevelser. Om det är kopplat till miljöer som beskrivs i boken blir det plus i kanten!

Skrivarröster
- du som skriver själv eller drömmer om att skriva, berätta om det och vad du får ut av min blogg, om något.

Sätt Strängnäs på kartan!

Strängnäsdeckaren

Planerna på en sajt dedikerad till Gransjö & Co blir allt konkretare. Om det blir hälften av vad vi diskuterar så får det inte missas! Framåt februari ska ni hålla utkik. Det är mycket som händer då som jag har antytt tidigare.
I så fall kommer sannolikt bloggen att integreras i sajten.
Stämningar, karaktärer och miljöer från Spåren och så småningom från Ut ur skuggorna kommer att presenteras visuellt. Interaktiva applikationer, Strängnäsfakta, ljudeffekter/högläsning och mycket mera.
Mässan inspirerade och det gör att jag blir allt mer fokuserad på att skriva. Det finns numera en väldigt konkret tidsplan för det också. Det kan gå ut över frekvensen på blogginläggen, men jag ska göra mitt bästa.
Jag kan i alla fall säga att om man snabbt vill komma in i bokvärlden så är det perfekt att nöta mässans betonggolv i fyra dagar och gärna dela monter med några likasinnade (se beskrivningen nedan).

Hälften kvar

Nu går vi in på andra halvan av bokmässan. De två första dagarna var intensiva och utmattande. När jag gick från Park Aveny vid 2-tiden inatt kände jag att det är OK med en lite lugnare kväll idag. Men ny dag, nya tag, så vi får se hur det blir. Grand Agency bjöd på middag och jag hamnade i ett intressant samtal om skrivande med Eva Sanner och Maria Ernestam. Nu kliar det i fingrarna att skriva och det är väl en av poängerna med att åka iväg så här. Koncentration, inspiration och sedan är det bara svettandet kvar.
Vår monter innehåller ett litterärt smörgåsbord (nysläppta "Vikingadotter", "Kungsholmens Chopin" och "Flykt - om så bara för en stund" bland annat) och det är kul att fylla fyra kvadratmeter med 4-5 författare och därtill ett par författarcoacher. Att gå in där är som att hamna i en bisvärm. Surrande ord och honung för alla. Trångt, trångt, trångt!
Igår lyssnade jag också på en debatt om ljudbokens framtid. Tyvärr hade de medverkande politikerna inga realistiska visioner och valde att bortse från det uppenbara faktum att om de illegala nedladdningarna fortsätter som nu kommer snart inte förlagen se poängen med att ge ut böckerna.
En raljerande Björn Ranelid som gick in hårt för att förolämpa Lars Ohly gav tyvärr inte debatten mera spänst. Björn må ha rätt i sak (utan författare inga böcker där bliva), men när han tog fem minuter för att berätta om sin egen klassiska skolning och skapelseberättelsen kring ordet deduktion så var han långt av banan. Särskilt som hans så "självklara" slutsats led av haltande premisser.
Det är inte författarna som kommer att sätta P för ljudboken, det är förlagen. På det praktiska planet handlar förstås frågan om sund kapitalism, men det var det ingen som ville eller vågade säga.
Bäst var Dag Öhrlund som gav en skrämmande inblick i hur vårt rättsväsen inte förmår att hantera frågan.
Men visst är det härligt med alla som tycker! Alltså även jag.

Snart betongknän och ett lyckligt leende

Imorgon 07.07 går mitt tåg till Göteborg. Det blir fyra intensiva dagar med författarpresentationer, signeringar, nätverkande och roligheter.
Jag har fyllt hela min gigantiska resväska med böcker och hoppas förstås att den är lättare när jag åker hem på söndag. Framförallt är det en ren lyx att få ägna sig uteslutande åt litteratur i flera dagar.
Därtill har BNI-gruppen jag tog mig an i våras nu haft inval och planerna inför pocketreleasen klarnar och ser allt mer spännande ut. Det nya omslaget är ruggigt...bra.

Samtidigt blandas glädje med sorg. En av Annas goda vänner har gått bort alltför tidigt och oväntat. En stor man. Det gör världen till en mindre färgstark och intressant plats. Det gör ont.

Kalenderpojke...

Kolla in Skrivarkalendern denna månad! Jag fick förmånen att medverka i årets upplaga och just nu handlar det om mig. Vilken egotripp...
Ni som läser artikeln och har följt den här bloggen kommer att märka att det har hänt en hel del sedan förra året. + 1000 exemplar till, ljudbok, agent, Tyskland m.m.
Just nu är det fullt sjå att få rätt stuk på schemat under bokmässan. Jag ser det som avstampet mot februari i dubbel bemärkelse.
Besök oss gärna i vår monter E02:02! Jag kommer att vara där från och med torsdag eftermiddag och sedan hela mässan. Jag kommer att köra flera pass med uppläsning och berätta lite om bok nr 2. Du som kommer att vara på plats och är intresserad får gärna höra av dig på bok@rambe.com så kan du få de exakta tiderna.

"Hemligt datum" att lägga på minnet

Nu är det klart att pocketen kommer i mitten av februari. Nytt omslag håller på att tas fram så det ska bli spännande att se. Den 14 februari ser det ut att bli en stor aktivitet, så lägg det på minnet. Var och vad då kan jag inte berätta ännu, men det lär inte gå obemärkt förbi.
Veckan i New York var toppen på alla sätt - pulsen suger bara tag i en och släpper inte taget förrän man är hemma igen. Glamour-faktorn steg direkt. Brooke Shields åt frukost på samma ställe som oss, jag snackade lite med Jean Reno och på MoMA kom vi in precis bakom Cameron Diaz.
Väl hemma så sög allt jobb tag i mig direkt. Jag måste erkänna att jag är splittrad nu - det händer spännande och roliga saker på flera olika håll och det är en styv uppgift att göra allting rättvisa.
I bok två jobbar jag nu med kapitel nio, fördjupar mystiken, skapar nya orosmoment. Jag börjar bli trött på att peppa mig själv. Istället ska jag nog bara skriva. Det fungerade förra gången.

Skrivarkväll på Ritorno

Ikväll träffade jag Jenny Forsberg och några skribenter till på Ritorno. Jag putsade kapitel 7 i romanen (nytt instick om finanskommunalrådet och hans planer) och bearbetade detaljdispositionen. Jag är peppad av flera skäl, så nu är det tillbaka till "minst en sida om dagen". Det är bra att öka takten för annars blir det lätt alltför mycket funderingar om kvaliteten. Jag behöver väva ihop historien och se hur de planerade avsnitten ser ut på papper.
Särskilt GRATTIS till Jenny som nu har kommit ut med sin första fackbok - Tydliga texter!Läs mer om den här.
Ett verkligt bra hjälpmedel för alla som vill skriva bättre. Och det vill man ju, eller hur?

6 dagar till avresa

Snart bär det av! Några få arbetsdagar till och sedan ska jag få uppleva Äpplet på riktigt. Inte bara passera igenom, utan verkligen gå gata upp och gata ner. Det blir en perfekt mix av affärskontakter och nöjen. Det blir besök hos bokhandlare och advokatkontakter, lite skrivtid, men en hel del sightseeing och shopping också skulle jag tro.

Väl tillbaka är det mindre än tre veckor till bokmässan så hösten kommer att få en flygande start, minst sagt. Därtill ska ett födelsedagspartaj planeras. Alltihop känns kul förutom att på det här sättet kommer det att vara november innan jag har fattat vad som har hänt!

Annars? Jag har fått mer beröm för inläsningen av ljudboken och förbeställningarna av pocketen strömmar in, så jag klagar inte. Det skulle vara på takten på själva skrivandet då, men det är bara att bita ihop.

Nu blir det koncentration

På bokmässan träffar jag min författarcoach igen. Då har jag lovat att det ska finnas ett antal nya sidor för henne att bedöma och ge mig input på. Det är nog den press jag behöver för att komma vidare. Först ska jag i alla fall bearbeta novellen jag skrev i maj lite. Pocketförlaget har en idé...
Jag ska försöka sätta ett schema med skrivtid varje vardag. Det liknar hur jag jobbade med Spåren, men det här ska bli lite mindre påfrestande för familjen.
Apropå bokmässan i Göteborg: Intresserade läsare som ska vara där får gärna komma och hälsa på i montern. Hör av er via bloggen eller mejla mig på bok@rambe.com så kanske vi ses!

Snart igång igen

Det börjar bli dags att ta tag i saker och ting igen, att bygga vidare på romanen och planera hösten. 2009 kommer att gå i pocketens tecken, med vårutgivning i Sverige och sommarutgivning i Tyskland, men bok nummer två MÅSTE till slut ändå få ta över uppmärksamheten. Nu är Spåren nästan slut i Eskilstuna igen. :-) För alla intresserade i Småland kan jag berätta att Bokia i Vimmerby nu också har den i hyllan. Barnen och jag hade en rolig dag på Astrid Lindgrens Värld. Vi kunde ha önskat oss bättre väder, men det fungerade ändå. Karlsson på taket gjorde störst succé även om Hedda sprang och gömde sig när Karlsson var spöke och jagade Fröken Bock.
Igår kom vi hem igen efter några sköna dagar på Österlen. Jag passade på att gå på Indisk kulturfestival i Gamla stan idag. Rätt litet, men skön stämning!

Med Iwan efter störtskuren

Äntligen fick jag träffa Iwan Morelius, deckarfantasten, tidigare Strängnäsbon och en av dem som har varit mest entusiastisk över mitt bokprojekt. Han gav Spåren en fin recension i sin nättidning "Läst och Hört i Hängmattan" förra året och har med säkerhet bidragit till att det har gått så bra. Jag tipsar gärna om hans publikation till alla som gillar deckare och thrillers. Han och hans fru Margareta läser och recenserar mer än tio titlar varje månad!

Jag hade tänkt mig en schysst lunch på Rogge, men de hade stängt. Alltså hamnade vi på ett kebabställe där vi tog skydd mot regnet under ett parasoll. Intervjun med mig kommer i augustinumret om jag förstod det hela rätt.

På fredag gifter sig min bror Henrik med sin Magdalena och sedan far jag och barnen till Österlen några dagar. Vill ni få en känsla för hur fint det är där så tycker jag att ni ska hälsa på hos Kinna som har skrivit "I mormors berså". Som en bonus kommer det att vattnas i munnen på er...

Sommarbloggen blir sporadisk

Nu är det semester, men jag tittar in här då och då ändå. Jag håller på med en novell till och kanske att deckare nummer två växer till sig. Det är i alla fall planen.
Höstens aktiviteter hamnar allt mer på plats, men det fins utrymme för mer så jag välkomnar förslag. Nästa vår blir det pocketlansering på bred skala och då åker jag gärna runt och kör "releaser".
Glad Sommar!

Mot ljusa sommarnätter

Imorgon bitti flyger jag till Umeå. Snön jag möttes av där i april är nu utbytt mot grönska förmodar jag. Jag stannar över natten så så får jag se en riktigt ljus natt också även om det är en bit kvar norröver till midnattssolen. Ur ett Stockholmsperspektiv blir det i alla fall lite av en upplevelse. Det är advokaten Lars som åker, men kanske att jag får en kreativ stund också.

Jag är på väg in i semestern, men för mig hoppas jag att det också innebär tid att skriva. Detaljdispositionen blir allt bättre och det finns en skärpa i delar av det jag skriver som känns riktigt bra, men det går fortfarande frustrerande långsamt.

Ett litet glädjeämne är att med posten idag kom AC Collins novellsamling "Vänsterprassel". Köp den på Vulkan - riktigt bra!

FRA-lagen - stoff till en spionthriller?

Kanske blir denna avlyssningslag i sin ultimata form, sprungen ur Thomas Bodströms penna - numera deckarförfattare - aldrig verklighet. Kanske att Federley satte P för detta, men det återstår att se. Oavsett om lagen blir verklighet eller inte (i sin skräckigaste form) så slår det mig vilken fantastisk bakgrund det här utgör för en spionthriller. Sverige inför tuffare och mer långtgående övervakning än USA, multinationella företag flyttar i panik sina servrar från Sverige, terrorcellen som ligger och sover i någon svensk storstad tvingas till aktion och CIA bokar in studiebesök på Ekerö där en oändlig mängd data samlas för analys. Explosivt!

Bra signering och författarmingel

Jag hade en bra signering idag. Akademibokhandeln i Kista Galleria hade skyltat fint och det var roligt att träffa flera intresserade läsare. Mellan signeringarna av böckerna började jag översätta Spårens prolog till engelska. Jag tror att en sådan översättning kan visa sig användbar även om jag gärna tar hjälp av en "native speaker" innan det blir skarpt läge med de förlagskontakter som behöver en sådan version.
Toppningen av dagen blev författarminglet hos Grand Agency. På sex månader har de samlat 30 (!!!) bra författare i sitt stall. WOW! Jag hade en rolig pratstund med bland annat Håkan Östlundh, Robert Seton och Lina Forss. Inger Frimansson var särskilt värd ädel dryck efter sitt fina pris i USA. Champagnen var ypperlig. Jag har fortfarande ett glas kvar som jag fick av Bob Hansson över mina byxor.
Allting var alltså precis som det skulle vara.

Kista Galleria fredag kl 11-14, sedan sommardrink!

Imorgon sitter jag alltså på Akademibokhandeln i Kista Galleria, kom gärna dit! När signeringen är klar är det dags att åka till min agent för lite "sommaravslutning". Det ska bli riktigt roligt - både att träffa några av de andra författarna och att markera slutet på en lyckad vår.
Sommar... Är det inte ett väldigt fint ord?

Total självbegränsning är nästan värre än koma

Jag besökte Strängnäs idag och blev jämförd med en nobelpristagare. Det låter onekligen smickrande, men i sammanhanget visade det snarare på en total brist på visioner hos den som fällde kommentaren.
Jag blev tipsad om planer på en utgivning av en novellsamling. Ni som läser min blogg vet att jag har skrivit en novell nyligen. Jag såg genast möjligheten att diskutera ett samarbete med initiativtagaren. Det skulle jag inte ha gjort. Jag släpper naturligtvis inte ifrån mig min novell lättvindigt. Jag vill ha engagemang från den som ska göra något med den. För mig är det självklart att jag erbjuder en möjlighet, en chans för den som tillfrågas att höja kvaliteten på samlingsverket liksom - inte minst - att öka intresset och försäljningen.
Alltså ringde jag för att öppna dörren till ett samarbete. Svaret var att jag var välkommen att skicka in mitt alster enligt föreskrifterna på hemsidan.
Och sedan kom det: "Alla får skicka in, även nobelpristagare."
Hmm... Den tål att suga på.
Det är inte ofta jag träffar människor som nobbar samarbetsmöjligheter innan de ens har utvärderat dem, tackar nej till chansen att göra någonting nytt och spännande som normalt inte erbjuds. Nåväl, det finns ett axplock av alla sorts människor.
Så om någon har en bra kontakt med Doris Lessing eller Orhan Pamuk så hälsa dem att jag gärna ger ut en novellsamling tillsammans med dem, och jag lovar, alla villkor kan diskuteras.

Tuna Park sommarsatsar!

Den bokhandel som har sålt flest exemplar av Spåren efter Bokia i Strängnäs är Akademibokhandeln Tuna Park i Eskilstuna. I veckan som gick fick jag en stor order av dem. De satsar nu på rejäl sommarförsäljning av boken. Vi har nu också bestämt att jag kommer dit och signerar lördagen den 28 juni kl. 12-15.
Annars laddar jag för ett rejält tag med Skuggorna. Min författarcoach är nöjd så här långt och det inspirerar. Vädret däremot gör att jag helst vill sitta på bryggan hela tiden...

Bibliotekarien som har maxkoll

Jag är imponerad. Margaretha på Älta Bibliotek har läst Spåren och tagit till sig karaktärerna på djupet och förstått spelet mellan dem ner i minsta detalj. Vi diskuterade också det intressanta "läsartraumat" kring Björn Karlén. Med sådana läsare är det lätt att vara författare. Låna böcker där så får ni garanterat bra hjälp. Jag har lovat att komma tillbaka i höst. Det gör jag gärna.

Ikväll Älta sedan Akademibokhandeln

Till kvällen blir det alltså författarpresentation. Kom till biblioteket i Älta kl 19! Det blir ett riktigt bra pris på böckerna för den som är intresserad.
Jag har nu också klart att det blir signering på Akademibokhandeln i Kista Galleria fredagen den 13 juni kl. 11-14.
Idag ska jag skicka ytterligare några tiotal sidor till min författarcoach för kommentarer. Novellen får anses så gott som klar, så nu kommer fokus tillbaka på Bok 2.

Älta bibliotek torsdag 29/5 kl. 19

Nu är det snart dags för nästa författarpresentation, denna gång på min nya hemmaplan. Barnen har gått i förskolan i Älta det här första året så jag kan Ältavägen RIKTIGT bra nu.
Jag hörde precis från min författarcoach och jag fick klart godkänt på inledningen på nästa bok. Dessutom hade hon bra detaljsynpunkter som vanligt.
Imorse hade jag uppstartsmöte i BNI-gruppen här i Nacka som jag har tagit ansvar för. Det blev riktigt fint drag! Det är så roligt när människor ser möjligheterna och börjar jobba för varandra.

Följetong? Utvärdering pågår

Jag har skrivit klart. Novellen alltså. Den blev så lång att den lämpar sig bäst som följetong. Nu sitter utvalda läsare med den och det ska bli VÄLDIGT spännande att höra vad de tycker.
I helgen blir det födelsedagskalas för Astrid 6 år och det finns ett fint nytt staket som behöver målas.
Juristuppdragen är under kontroll känns det som. Det bådar gott för mitt skrivande.
Nu har jag också beställt en resa till New York till september. Business & pleasure. Ett par förlagskontakter där att toppa upp med skulle inte vara illa. Kan Åke Edvardsson så kan väl jag, varför inte?

Tidsförflyttning

Jag älskar att arbeta med miljöer. Att verkligen ta in vad som ger en plats dess speciella karaktär. Lika roligt, men svårare, är att skapa känslan av en särskild tid. Av någon anledning har jag hittills fokuserat på svenskt 1960-tal, det årtionde då jag föddes, men som jag inte har några egna minnen av.
Nu är jag där igen. Novellen jag skriver utspelar sig huvudsakligen i Uppsala under tidigt 1960-tal och jag har vansinningt roligt när jag skriver.
Det är inte en deckarhistoria, men väl berättelsen om ett mysterium. Det handlar också om ung kärlek. Jag låter berättaren vara med, men bara som en subjektiv kommentator. Hans egna minnen och upplevelse av historiens huvudpersoner färgar texten och ger den en del av sin prägel.
Om det här fungerar kommer jag nog att återvända till den här berättarstilen. Jag har en idé till bok nummer tre där det kanske skulle passa. Men först bok nummer två och där återstår det att göra.

Signering idag kl 12-15 i Tumba

Ni som håller till söder om Stockholm och läser den här bloggen kan passa på att besöka Tumba Bokhandel i eftermiddag. Då sitter jag där och signerar. Det finns några numrerade exemplar av ljudboken kvar ännu. Snart en raritet...;-)
En signering i Västerås är under planering och den 29 maj hittar ni mig på Älta bibliotek där jag gör en författarpresentation på kvällen.
Annars har jag precis släppt de första trettio sidorna av mitt nya manus till min författarcoach och är mitt inne i min novell. Förutom inskolning på dagis och en stor nyemission hos en kund alltså.

Novelltankar

Jag fick ett intressant förslag från min agent och resultatet är att jag nu går och funderar på en novellidé. Det var roligare än jag trodde!
Det är både enklare och svårare än att skriva en bok på sätt och vis. Det ställer inte alls samma krav på tålamod och hantering av svackorna, men samtidigt ska essensen av det man vill säga presenteras väldigt snabbt utan att det bli alltför ytligt och schablonartat. Varje rad räknas på ett helt annat sätt. Om den här novellen blir verklighet andas den 50-tal, studentliv i Uppsala och mycket annat. Vi får se...

Årets första badbombning

Det är 15 grader i Järlasjön och efter ett par försiktiga dopp släppte jag hämningarna och gjorde en klassisk "bomb" (100 kg kanonkula rakt ner i vattnet) till tjejernas stora glädje. Det är två månader sedan vi hade riktigt vinterväder och nu blev det alltså sommar på en gång. Så nu är det inte svårt att jobba med sommarkänslan...
Endorfinkicken som kallbadet gav är fortfarande med mig några timmar senare. I bästa fall kan jag förvalta den till att fästa några viktiga detaljer på papper.
Jag var lite besviken på uppslutningen igår på Multeum, men samtidigt är det lätt att förstå varför man hellre satt i Västerviken i sommarkvällen och lyssnade på live-musik. Jag gick själv dit efteråt!
Det blir ett omtag till hösten. De som var där var i alla fall mycket intresserade och det blev en riktigt bra diskussion på slutet - om patos, samhällsengagemang och vad som utgör underhållningsvärde.

Utställningshallen Multeum 10 maj kl. 20.30!

Missa inte detta tillfälle att få en förtitt på Ut ur skuggorna, höra lite mer om resan fram till idag och ett riktigt bra pris på signerade exemplar av Spåren - nu är första upplagan snart slutsåld!
Jag berättar och svarar på frågor. Jag välkomnar också idéer och tips på intressanta platser och händelser med koppling till Strängnäs. Vem vet, kanske just din historia inspirerar?

Nu ska hela rasket rivas...

Tiden för landmärket över Järla Sjö är utmätt. Den höga skorstenen går tydligen inte att reparera, i alla fall inte till en rimlig kostnad kan man förmoda.
Detta utropstecken i skyn som dessutom lägligt markerar var jag bor kommer jag att sakna.
Jag är väl knappast någon industriromantiker, men blandingen av industribyggnader och nydanande arkitektur här i området är häftig och maxat lyckad. Så när skorstenen går i himlen in så kanske en tår rinner på min kind.
Och rent praktiskt - hur ska nu taxibilarna hitta hit?

I goda vänners lag

Visst är det fint med långhelg? Och varför då inte passa på och träffa vänner, grilla och välkomna våren?

Vi har haft några väldigt sociala och trevliga dagar, inte minst på vår egen altan. Fast bilden är från våra vänners veranda där vi bland annat provade ekologiskt vin.

Rekommenderas!

Vad väntar på andra sidan?

Du sitter i en kajak och det här är vad du ser. Vad tänker du? Vad gör du?

Det här är början, eller mitten - beroende på hur man ser det.

Det går en väg ovanpå röret, även det en detalj att lägga på minnet.

Anar ni möjligheterna?

Besiktning på platsen

Plötsligt var jag där. På platsen där det ofattbara händer. På platsen där idyllen förvandlas till en levande mardröm. Jag tog flera bilder både där och på andra ställen. Geografin klarnade också på ett mycket tillfredsställande sätt. Det är kul när jag kan se att det hänger ihop, att vägarna tar en dit man vill.
Nu ska jag börja jobba med min författarcoach igen. Det kommer att bli fantastiskt bra, för det finns bara en sak som verkligen gäller och det är att producera mera text. Den här dagen inspirerade!

En bildpresentation

På tisdag tar jag bilen till Strängnäs. Jag ska fotografera miljöerna i Ut ur skuggorna. Det akuta behovet är till mitt seminarium på Kultur 08 den 10 maj, men det blir ett stöd för mitt minne också förstås när jag fortsätter skriva.
Jag är nöjd med dagens insats. Det blev flera sidor och riktigt spännande.
Jag hann skrubba altanen också. Det kallas terapi. Skriva eller skrubba? Välj själv.

Sommarregn i april

Jag njuter av lukten av våt asfalt, känslan av sommarregn i luften. En toppendag med barnen och A. på Skansen. Lurviga björnungar och sovande vargar. Imorgon ska jag skriva flera timmar.

Krav på mig - krav på andra

När min attraktion som advokat och juridisk rådgivare ökar så betyder det samtidigt att kraven på mig i den rollen följer med. Utför jag då arbetet väl (vilket liksom är hela idén) så ökar attraktionen ytterligare. Eftersom det tillgängliga utrymmet är ungefär konstant så betyder det att andra saker får prioriteras ner. Det handlar om familjen, skrivandet och fritidsintressena.
En tillfällig attraktionstopp i yrkeslivet tycker jag är rätt trevlig, men blir det en trend börjar livsfrågorna göra sig allt mer påminda. För skrivandet är ju inte bara en hobby, som ni förstår. Det är blodigt allvar, ett stort skratt och en fantastisk massa arbete.
Chefer som har för mycket att göra får lära sig att delegera. I vissa lägen fungerar det som advokat också ( i många lägen om man är på en stor byrå, men då följer det med en massa andra krav istället), men rådgivningen är ofta högst personlig. Så på livets ocean av möjligheter och utmaningar navigerar jag distans för distans och när det går på autopilot tycker jag snart att något är fel. Ändå vill jag gärna inbilla mig att kursen ligger fast. Jag närmar mig en punkt där jag måste bestämma mig - och det ställer krav inte bara på mig utan också på andra.
Den tveksamma seglarliknelsen ovan kommer antagligen av att jag var med och bråkade om en båt idag. Det är en kul sak med att vara rådgivare - man vet aldrig vad nästa uppdrag blir.

Läckbergs nya: känns det igen?

28 maj släpper Camilla Läckberg sin nya deckare Sjöjungfrun. Så vad handlar den om? Här ett litet citat från Bokus:

"Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen. "

Hmm... Tillfällighet eller inspiration? Antagligen det första, men det är onekligen intressant hur det kan bli. Det känns bra att vara först...;-)

En dag i solen

Idag åkte jag på brunchtur med S/S Stockholm. Vilket kanonväder! En av mina bröder och jag firade mamma 70 år. Pappa fick också vara med. Det är sådana här dagar det är som lättast att förstå varför vi har valt att bo i Stockholm.
Skärgårdsmiljön bara fyllde sinnet och bidrog till välbefinnandet lika mycket som det mousserande vinet.
Jag kan förstå att min jurist- och författarkollega Viveca Sten finner inspiration i Sandhamn. Jag träffade henne på Legally Yours cocktailparty i torsdags. Det är alltid intressant att höra hur en annan författare väljer att beskriva sin gärning. Inte minst en som - uppenbarligen - samtidigt kämpar med kvalificerade juridiska uppdrag. Att Torgny Håstad blev utsedd till Årets jurist gjorde inte tillställningen sämre. Många är de dagar och kvällar när jag har suttit och knäckt i hans böcker.

Nu ser jag fram emot en spännade vecka, inte minst för att jag nu har fått en ny indikation på att flera förlag är intresserade, både hemma och i utlandet.
Ska allting falla på plats? Jag hoppas verkligen det!

Främlingsfientlighetens fula, men polerade nuna

Det är sommaren 2006 och vi närmar oss en valspurt. Vi som var med vet att det sedan blev regeringsskifte, men också att missnöjesröster förde Sverigedemokraterna och andra perifera partier hela vägen in i kommunalfullmäktige på ett antal orter. Så skedde även i Strängnäs kommun. Det här fenomenet finns det säkert många som kan analysera bättre än jag, men eftersom jag nu skriver på en bok i den miljön och tiden så blir det onekligen väldigt intressant att förstå hur det hela gick till. Jag har (minst) en karaktär som är sprungen ur detta och min avsky för intolerans och lokalpatriotism som substitut för intelligens.
Balansen mellan acceptans och intolerans är överhuvudtaget intressant. Människans fantastiska förmåga att dela upp världen och människorna i den i svart eller vitt, för eller emot, ängel eller djävul. Men så var det också en klok man som sa att innan man är säker så är man ofta tvärsäker.
Osäkerhet kräver självhävdelse, alternativet förefaller vara att krypa ihop och skämmas eller dö, kan det vara så?
Ur det kan många svåra känslor och onda handlingar gro.

Sommarkänsla - ett litet smakprov

Livet är fullt av distraktioner och (alltför) ofta känner jag att tiden inte räcker till att skriva så mycket och så bra som jag skulle vilja. Ändå börjar jag ana de sanna konturerna av UT UR SKUGGORNA. Det är en bekant känsla som jag senast fick när jag slet med att få ihop pusselbitarna i Spåren och mer och mer la sig till rätta.
Som jag skrev tidigare har jag särskilt jagat sommarintryck på sistone, bland annat till öppningsscenen. Så håll i er, här kommer ett litet brottstycke ur vad som kan bli prologen:

"Kvinnan han återfick igår och upptäckte på nytt satt nu bakom honom och paddlade i hans takt, en rytm som kändes nästan erotisk. De hade älskat inatt, utan sans och utan nåd.
De pratade inte mycket, det behövdes inte. Han upplevde ändå hennes närhet så intimt att ord blev meningslösa. Kanske borde han ha insisterat på att få sitta bak i kajaken för att få vila ögonen på henne, men det skulle säkert ha förlett honom att stänga sina andra sinnen för omvärlden. Det hade varit synd. Trollsländor surrade och glänste; utförde en dans i vattenblänket. Då och då bröt en fisk ytan i jakt på insekter, slog och var försvunnen igen.
Förutom måsarnas skri hördes bara det avlägsna surret av en helikopter, det enda beviset för att det fanns andra människor i denna världen."

Grillpremiär...!

Jo, jag dristade mig att försöka igår kväll. Det var lättare sagt än gjort. Det kändes som om det blåste styv kuling från sjön och när väl kolen brann så blev det som en svetslåga istället. Så barnen fick svårt sotsjuka korvar och min kompis Svens och mina kebabspett hade samma åkomma. Men premiär är premiär och framåt juni kommer jag nog ha fått stuk på det här också.
Champagnen var det däremot inget fel på alls, och inte heller den TYSKA ölen vi drack i bastun. Jo, det var förstås dtv vi skålade för.
Det är lite lustigt, men jag har redan ett tyskt inslag i nästa bok. Däribland nyckelkaraktärer faktiskt, men det har alltså ingenting att göra med försäljningen av Spåren till Tyskland. Jag är inte säker på att det ens kommer att vara en fördel på det sättet.
Det är väl ofrånkomligt att man påverkas i skrivandet av det som händer i livet, ibland är det kanske till och med en förutsättning, men det gäller att inte hamna på ett sidospår heller. Om man nu kan skilja på vad som är vad...

dtv...!

Ja, så är det då äntligen officiellt. Det tyska förlaget dtv köper rättigheterna till utgivningen av Spåren på bryggan i Tyskland!!
Det här känns förstås väldigt bra. HURRA!
Ytterligare förhandlingar pågår eller är under uppstart, så förhoppningsvis kan det komma fler goda nyheter framöver.
Ett särskilt varmt tack till mitt team på Grand Agency. Det är så kul att jobba med er!

En utflykt till vintern

Jag sitter på mitt hotellrum och ska strax gå ner och äta frukost. Jag flög till ett vintrigt Umeå igår. Det snöade hela dagen. Svårt att tro att det är två månader till skolavslutningen.
Jag håller på att arbeta om prologen, eller rättare sagt skriva en ny och stuva bak den tidigare in i berättelsen. För den är jag fortfarande riktigt nöjd med. Men målet är att höja spänningen ytterligare, att förmedla den där akuta känslan av katastrof och desperat läge, att kasta in läsaren i ett sammanhang där allting pågår samtidigt.
Jag sitter också och tänker på sommarreferenser, de där sakerna som gör att det känns som månaden juli. Snön utanför hjälper inte till.

1 år med Spåren - äventyret fortsätter

Nu är det ganska precis ett år sedan jag stod där vid taxistationen i Strängnäs och väntade på lastbilen från Estland. Spänningen var olidlig när de fyra pallarna lastades av. Vad hade jag gjort egentligen?
Det var på gränsen till overkligt att öppna den första lådan och hålla i boken för första gången. Jag tror att det är en känsla som alla som har författat någonting kan dela. Glädje, stolthet, oro och kanske ett visst mått av vanmakt. Vad skulle hända nu? Tänk om något hade blivit allvarligt fel?
När jag startade den här bloggen och funderade på "äventyret" då handlade det mycket om den inre resan - äventyret i att testa mina egna gränser och göra någonting annorlunda. Avsteget från normen, från livet som advokat i villa (för övrigt mycket träffande beskrivet igår i Babel, Pernilla Glasers "Mitt rätta jag" och pseudonymen Hans Koppels "Vi i villa" verkar läsvärda) till någonting annat, något diffust, självförverkligande, stimulerande och kanske lite galet. När jag bestämde att ge ut boken själv fick äventyret delvis en annan innebörd. Kanske både mer galet och samtidigt familjärt kontrollerat. Företagsstart, entreprenörskap, marknadsföring och varför inte försäljning är ju inte precis nya begrepp i min verklighet. Inte alls.
Men världen jag gav mig in i kändes inte så långt ifrån Narnia och där är jag nog fortfarande.

Känslomässig berg-o-dalbana

Idag fick jag två särskilda samtal. Det första tryckte ner humöret rejält. Min egen peppning var i det närmaste verkningslös. Jag försökte fokusera på annat och önskade att jag hade tillgång till en av Harry Potters uppmuntringsbesvärjelser som jag precis läser om för barnen. Om man har en dröm och jobbar på den så blir varje framsteg något av ett lyckopiller, men bakslagen känns också desto mer. Jag tänker inte ens försöka låtsas någonting annat. Men så kom då det andra samtalet några timmar senare.
WOW! Jag blev tvungen att göra en liten dans.
Nu är tillförsikten inte bara återställd - den är större än någonsin.
Ja, jag vet att det är taskigt att håller er på halster, men allting kommer att klarna ännu mer för mig nästa vecka eller snart därefter. Och DÅ... ska jag berätta.

Café 60 - fortsättningen på en bra skrivarhelg

I dagarna tre har jag suttit i ett torp i Gryts skärgård och arbetat med mitt manus till uppföljaren till "Spåren på bryggan". Det var precis den fokusering jag behövde. 22 kapitel är nu detaljplanerade och några är också (kors i taket!) skrivna. Ikväll träffade jag ett par skrivarvänner på Sveavägen och tog det hela ett litet snäpp ytterligare. Det blev en svartsjuketext som jag faktiskt är rätt nöjd med.
Arbetsnamnet på romanen är nu ändrat efter djupa funderingar:
Ut ur skuggorna.
Imorgon är en verkligt spännande dag - varför ska jag snart berätta.

Lite om karaktärerna del 3

Jag måste skriva några ord om Ragnarök. Den flegmatiske chefredaktören tycker jag själv är en rolig karaktär. Hans fokus ligger naturligtvis på att ratta Eskilstunaposten, men han är mäkta stolt att ha en före detta Expressen-reporter i sitt Strängnäs-stall. Stoltheten minskar naturligtvis inte efter Fredriks bedrifter i Spåren på bryggan.
Jag är i högsta grad intresserad av trovärdighet i det jag berättar - som förhoppningsvis mina läsare har noterat och kanske uppskattat - men en bra historia måste också ha några extra färgstarka karaktärer. Arne Kyrkström, Ragnarök och för all del finanskommunalrådet (vars potential kommer att utvecklas avsevärt i nästa bok) hör till denna kategori. Det finns flera karaktärer som förtjänar att utvecklas och som läsarna borde få känna bättre. Men Ragnarök är inte nödvändigtvis en sådan person. En del av hans tjusning för mig är att han är både beräknelig och oberäknelig på en och samma gång. Läsaren vet att han kommer att orsaka massiv irritation och kanske till och med skapa rejäla konflikter runt sig, men samtidigt går det inte att säga när han kommer att slå till nästa gång, eller hur.
Jag är inte så intresserad av hans känsloliv eller hans livshistoria utan mer av hur hans agerande påverkar andra.

Fullt skägg, men snart påskägg!

Jag fattar inte riktigt hur jag ska hinna med allting. I basen ligger löpande ärenden för mina klienter, BNI-aktiviteter, administration inklusive bokdistribution och inte minst någon tid till att skriva på mitt manus liksom naturligtvis hämtning och lämning på dagis (även kallad förskolan).
Ovanpå detta kommer just nu en finansieringsrunda hos min största klient som kan ta hur mycket tid som helst i anspråk, inbokade författaraktiviteter (missa inte signeringen på Bokia Kista nu på fredag kl 12-15!!), ett föreläsningsuppdrag vid Umeå universitet imorgon (affärsjuridik) och en oerhörd spänning på vad som kommer ur förlagsdiskussionerna. Ett bra utfall där kan förstås skifta min verklighet högst avsevärt. Hur återstår att se.
Sen vill jag så gärna skriva mer än bara ett minimum så att jag kan ha med mig något riktigt bra på min skrivarlånghelg... Men då i alla fall kommer det bara vara en sak som gäller!

Goda ord - får man skryta?

Gårdagens presentation på Dieselverkstaden var rolig och nyttig för mig. Uppslutningen var för all del inte riktigt vad jag hade hoppats på, men de som var där ställde bra frågor och hjälpte mig att gå lite djupare i mina tankar kring några aspekter av mitt författarskap, men kanske framförallt allt som krävs runt omkring. Att ge ut sig själv är en särskild utmaning. Antingen är man galen eller väldigt engagerad. Energin måste komma någonstans ifrån, gärna ifrån läsarna.
Den senaste roliga nyheten i den kategorin är att jag nu får enormt fin respons från de som lyssnat på ljudboken. Nedan ett citat från en lyssnare som gjorde mig oerhört glad. Så se det inte som skryt utan som delad glädje...;-)

"Får man tacka en författare för att han bidragit till en stor upplevelse?
Nåväl och skit det samma. Jag gör det.
Din bok, Spåren på bryggan, är en mycket mycket bra bok. Jag har nu lyssnat igenom boken i min bil och kan konstatera att fler än en morgon har jag suttit på parkeringen med bilen på tomgång, utan att gå in på kontoret."

Mmmm... Sånt kan man leva på länge! Jag hoppas bara att miljökonsekvenserna inte blir alltför allvarliga.

Sickla, Enköping, Kista - förlagskontrakt?

Så här efter TV-debuten laddar jag för författarkvällen i Diesleverkstaden på torsdag kl. 19. Förannonserngen har varit suverän så jag hoppas på bra uppslutning. På fredag åker jag till Enköping och presenterar mitt författarskap i ett lite mer privat forum och fredagen därefter, 14/3 är det dags för en signering på Bokia i Kista, 12-15. Parallellt med detta pågår förlagsdiskussioner. Jag hade ett givande möte med Grand Agency idag. Med lite flyt är snart de första utländska rättigheterna sålda och det ser ut att bli en intressant uppställning även på hemmaplan. Kryptiska ord, men jag LOVAR att berätta mer så fort det bara går!
Nu ska jag också boka in en författarhelg med mig själv i andra halvan av mars för att verkligen komma vidare med skrivandet. Förslag på stugor välkomnas, idealiskt 20-23 mars, inte mer än tre timmar från Stockholm.
Fredrik behöver lära känna sin praktikant bättre, upptakten till rånet behöver komma på plats liksom introduktionen till ytterligare några nyckelkaraktärer. En synops ska omvandlas till textdisposition och någonstans i allt detta ska mer text skapas, mycket mera text!

Första TV-framträdandet...

Jag fick ett roligt telefonsamtal till Funäsdalen nu i veckan. Det var Sveriges Television som bjöd in mig till "Eftersnack" i Norrköping. Vi ska prata böcker nu när bokrean börjar. Ett kärt ämne, verkligen.
I min koj i fjällstugan läste jag ut Doris Lessings debut "The grass is singing". En verkligt otrevlig berättelse. Mycket välskriven, men så fullständigt hopplös. Skriver man krim så fascineras man förstås av det mörka och hopplösa, så också jag, men någonstans behövs det lite hopp och humor. Åtminstone lite svart sådan. Det var nog det jag saknade mest i den boken. Samtidigt så finns det få saker som föreföll så hopplöst oföränderliga som apartheid. Det ger ännu mer perspektiv på Nelson Mandelas och hans kamraters bedrifter. Fantastiskt, oerhört, hoppfullt.

Lite om karaktärerna del 2

Vad ska man säga om Arne Kyrkström?
På många sätt en av de intressantaste figurerna i boken, tycker jag själv.
En gummiman som anstränger sig för att vara alla till lags. Obrottsligt lojal mot sina vänner, men utan tillstymmelse till självkänsla. Eller...
Han är mäkta stolt över sin bilhandel och den är onekligen framgångsrik. Han har ett snålt (eller sparsamt) drag som alltid måste få utrymme, även när han själv vet att han har råd och hela poängen med utgiften är att glänsa (se hans val av tjänstebil, till exempel). Han vill så gärna vara något av en vinkännare, men kommer aldrig förbi Systembolagets standardsortiment.
En man så präglad av skuld över alla fel han har begått att han inte kan skilja på vad som är viktigt eller oviktigt. En man så uppfylld av sig själv att han inte ser sin egen roll i dramat som spelas upp runt omkring honom.
Det är ingen slump att det är andras insatser som leder till att han kommer att göra en kritisk insats i historiens upplösning.

Lite om karaktärerna del 1

Jag har sagt tidigare att karaktärerna är oerhört väsentliga för mig i mitt skrivande. För den intresserade läsaren kan det därför kanske vara roligt att höra lite mer om hur jag ser på de olika figurerna i Spåren på bryggan, inte minst de som kan förväntas spela en roll i fortsättningen. Jag tänkte börja med Ulla Gense.
Ulla är redaktionsräven, en kvinna med stor kompetens och mycket yrkes- och livserfarenhet. Det är svårt att inte tycka om Ulla trots hennes lite buttra framtoning. Hon har varit med om flera traumatiska händelser i sitt liv, men hon är på inget sätt ett offer.
Ulla är en Strängnäspatriot, en medmänniska och - som Fredrik uttrycker det - en rasande bra reporter.
Ulla är också en motvikt till den bombastiske chefredaktören Ragnarök och dynamiken dem emellan tycker jag är intressant i sig.
Ulla kan inte förväntas spela en lika framträdande roll i nästa bok, men hon rör sig ändå hela tiden nära berättelsens nav som det ankare hon är. Det finns många sidor av hennes personlighet kvar att belysa.

Feber...

Jag tog mig upp ur dimmorna imorse och lyssnade på Stockholmsfrågan på Svenska Favoriter 101,9. Jag har legat nerbäddad sedan i lördags med feber och huvudvärk. Det är sällan jag blir sjuk, men den här gången var det bara att dra upp täcket över nästippen och vänta på bättre tider.
Mitt framträdande på Dieselverkstaden i Sickla är i alla fall nu inbokat till den 6 mars kl. 19. Det ser jag fram emot! Kolla in kalendariet på http://www.dieselverkstaden.se/
Annars är mina tankar allt mer fyllda av skrivande nu.

A GRAND OPENING

Igår kom jag överens med Grand Agency, en av Sveriges absolut bästa litterära agenter. Jag ser väldigt mycket fram emot samarbetet och det känns minst sagt bra att vara i samma trygga händer som bland andra Katerina Janouch, Mats Strandberg, Henrik Fexeus, Denise Rudberg, Bob Hansson och Karin Wahlberg.
Nu skriver jag på ett av de tidiga kapitlen och håller tummarna att uppmärksamheten på Svenska Favoriter under de kommande veckorna kommer att hjälpa mig att sälja slut på första upplagan av Spåren.
Så vad händer annars? Idag blev jag fotograferad på förmiddagen och sedan åt jag lunch på Ljungberg på Götgatan - en riktigt het och god curry i thai-stil. Det var inte sista gången.
Det är skönt att ha så nära till Söder och flera av mina vänner träffas säkrast där. Fast sedan tar jag gärna Saltsjöbanan ut till lugnet i Järla sjö igen. Nu glimmar ljusen i Hästhagen från andra sidan sjön och vattnet är alldeles stilla.

Ett steg närmare pocket överallt

Kunduppdragen flyter in i rask takt i advokatverksamheten och det kräver sin man. Samtidigt har jag sällan varit så motiverad inför fortsättningen på författaräventyret. Det händer spännande saker. Utgångspunkten nu är en full pocketupplaga, så att Spåren på bryggan kommer att finnas på varenda ställe värt namnet (och några till) i hela Sverige. Då finns det underlag för en landsturné.
Nu vågar jag också säga att jag skapar text nästan varje dag.
Det finns anledning att tro på det här...:-)

Allt mer faller på plats

Det är fint i Järla Sjö. Det tycker vi alla i familjen. Ikväll kollade vi in Astrids skola där hon börjar i höst. Stor tjej!
Det känns bra att kunna landa här samtidigt som Strängnäs fortfarande känns nära och på många sätt hemma. Idag pratade jag inför PRO där. Det var ett glatt gäng med många frågor, men också egna observationer. I mars blir det en liknande presentation i Enköping och då kan det också bli signering i Kista igen. Eventuellt är en deckarkväll i Vällingby på gång. Det är skönt när programmet formar sig utan alltför tuffa insatser.
Nu har jag skrivit prologen - i alla fall tror jag att det är vad det är.
Det är en scen rätt långt fram i boken så den fyller både funktionen av att vara en start och likaså ett mål. Jag vill att läsaren ska tänka - vad har hänt innan?- för att sedan snart istället fundera på vad som kommer att hända sedan.
Nu ska jag snart träffa en agent. Det kan bli riktigt bra. Håll tummarna.

Solbränd och redo för nästa steg

En barnfamilj på Teneriffa - blir det mer schablonmässigt än så? Ändå kunde vi inte ha önskat oss något bättre. Själva bristen på utmaningar var en tillgång. Jag har hunnit tänka mycket just för att jag inte har försökt.
Jag tror att jag har hittat en del ny dynamik i berättelsen och nu börjar det bli "riktig" text också.
Jag har redan bokat in några aktiviteter under våren, men fokus blir dels på skrivandet och dels på villkoren för författarskapet detta år. Förhoppningsvis blir det en andra upplaga av Spåren under året också. Jag är nere på de sista 900 exemplaren av första upplagan som det är nu.
Nu väntar agentdiskussioner, ett närmare samarbete med ett litet förlag och sedan förhoppningsvis ett hem hos någon av de etablerade aktörerma.
Allt fler frågar efter pocketupplagan. Det kommer att dröja ett tag, men jag ska höra vad Pocketförlaget kan göra.