Total självbegränsning är nästan värre än koma

Jag besökte Strängnäs idag och blev jämförd med en nobelpristagare. Det låter onekligen smickrande, men i sammanhanget visade det snarare på en total brist på visioner hos den som fällde kommentaren.
Jag blev tipsad om planer på en utgivning av en novellsamling. Ni som läser min blogg vet att jag har skrivit en novell nyligen. Jag såg genast möjligheten att diskutera ett samarbete med initiativtagaren. Det skulle jag inte ha gjort. Jag släpper naturligtvis inte ifrån mig min novell lättvindigt. Jag vill ha engagemang från den som ska göra något med den. För mig är det självklart att jag erbjuder en möjlighet, en chans för den som tillfrågas att höja kvaliteten på samlingsverket liksom - inte minst - att öka intresset och försäljningen.
Alltså ringde jag för att öppna dörren till ett samarbete. Svaret var att jag var välkommen att skicka in mitt alster enligt föreskrifterna på hemsidan.
Och sedan kom det: "Alla får skicka in, även nobelpristagare."
Hmm... Den tål att suga på.
Det är inte ofta jag träffar människor som nobbar samarbetsmöjligheter innan de ens har utvärderat dem, tackar nej till chansen att göra någonting nytt och spännande som normalt inte erbjuds. Nåväl, det finns ett axplock av alla sorts människor.
Så om någon har en bra kontakt med Doris Lessing eller Orhan Pamuk så hälsa dem att jag gärna ger ut en novellsamling tillsammans med dem, och jag lovar, alla villkor kan diskuteras.