29 november 2008

Gallerian (52) i Västerås - vilket drag!



En första doft av jul har smugit sig in i bokhandeln. Intresset var stort och jag hade en mycket bra eftermiddag vid mitt lilla bord. I de korta pauserna funderade jag på intrigen runt rånet (det finns mer än vad som möter ögat - eller rättare sagt den snabbe läsaren).

Igår skrev jag mycket novell, idag har jag knappt skrivit alls, men ändå känns det bra. Jag vet vad jag ska göra, prioriteringarna är klara och jag tror mer och mer att 2009 blir mitt år på mer än ett sätt.

Foto: Catharina Löwenborg

Gamla Hemmet är helt perfekt för mig den här långhelgen. Ibland rusar tåget förbi, det musiceras en del, men lugnet och tystnaden är påtaglig. Är ni sugna på lite avkoppling i Bergslagen så rekommenderar jag det varmt.

Att vi sedan är inhöljda i våt dimma och mörker är en annan sak. Det finns bara en sak att göra: kura skymning.

28 november 2008

Tillbaka på Schelins

Efter supertrevligt mingel hos Pocketförlaget på So Stockholm igår kväll (bild och lite mer vimmelsnack kommer snart) gick jag upp med tuppen och körde till Strängnäs. Ung företagsamhet var precis så spännande som jag hade hoppats. Jag har ett par idéer kopplat till det som det ska bli spännande att försöka utveckla. UF-elever i Strängnäs är välkomna att höra av sig för en diskussion. Redan på mötet hittade jag en samarbetsmöjlighet.
Nu sitter jag på Schelins och ska börja min fyra dagar av hämningslöst skrivande. Efter lite pyssel här i stan åker jag till Karbenning i Bergslagen. Nu sätter jag ordräknaren på noll.

26 november 2008

Frukostmöte - sedan är det bara att skriva

Jag börjar riktigt tidigt på fredag. Frukostmöte i Strängnäs om ungt entreprenörskap. Sedan ska böcker levereras till bokhandeln och jag börjar nog lite lätt på det stora betinget med väl över 200 böcker att signera.
Men sedan skriver jag. Det kommer hända grejor. Jag är mitt inne i ett bankrån i boken och samtidigt utforskar jag doften av en parfym som ger migrän. I skuggan av en 45 meter hög skorsten.
Och nu säger jag det inte en gång till: Västerås, Gallerian 52 lördag 29/11 kl 12-16. Sista chansen att få ett signerat ex av 1:a upplagan.
Idag fick jag kartan till Turistbyråns stadsvandring. Vilken sommar det kan bli! :-)

25 november 2008

Novellidé - rena skräcken

Jo, nu borde jag ju BARA hålla på med Ut ur skuggorna när jag inte ger juridiska råd, affärsnätverkar eller ägnar mig åt min familj, men kreativitet är svårtyglad. Jag jobbar med boken och så plötsligt mognade en gammal novellidé lite. En skräckhistoria/thriller som utspelar sig i Järla sjö. Det är svårt att värja sig från intrycken i närmiljön, vilket Strängnäsborna har blivit varse. Många har frågat om jag tänker skriva deckare som utspelar sig i Nacka nu. Några sådana planer finns inte. Strängnäs har massor att ge ännu. Jag är mer sugen än på länge att arbeta vidare med den miljön. Fast som sagt, nya idéer måste också få spelrum. Liksom nya suggestiva platser.
Vem vet, kanske är inspirationen borta imorgon, men annars får ni höra mer när novellen är klar.

24 november 2008

Skrivarstugan alldeles snart

Det är snöstorm ute, men till på fredag hoppas jag att den har bedarrat. Då ska jag nämligen komma iväg igen på tre dagars ohämmat skrivande. Ann hörde precis av sig och ville komma igång med coachingen så det passar bra. Det blir ett ställe nära Västerås eftersom jag sitter på Gallerian 52 - AKADEMIBOKHANDELN - där under lördagen, 29 november, kl 12-16.
Med största sannolikhet det sista tilfället att få tag i Spåren på bryggan signerad i 1:a upplaga.
Så ni som redan har en sådan - håll fast i den. :-)

22 november 2008

Julstämning?

Idag föll jag till föga. Anna har haft grym julstämning ända sedan hon kom hem från Tanzania. Vi smög igång med en ljusslinga på balkongen igår kväll och nu finns det ett ris med julstjärnor och en del julljus. På eftermiddagen somnade jag med lill-tjejen i soffan till lite julmusik. Det är klart, en decimeter snö bidrog till känslan högst avsevärt.

20 november 2008

Paris, Texas

Jag bara ÄLSKAR känslan i den filmen, och framförallt musiken. Ry Coder på stålgitarr... Sedan är det den ständigt närvarande mystiken, det ofullständiga, det oförklarade, hur intresset upprätthålls med små medel.
Den är på nu - SVT2.
Annars roar jag mig med en riktig rå deckare just nu - Simon Kernicks Handel med döden. Man slutar inte läsa, men det är inte djupet i karaktärerna eller de SMÅ växlingarna som gör det. Det fungerar, men själv vill jag både ge och få mer.
Efter en diskussion om att köra två olika omslag parallellt till 2:a upplagan har vi nu bestämt oss för ett alternativ. Det blir pocketomslaget, nu med ett par fina recensioner... :-) Persongalleriet flyttas till bokens början.

Ett steg i taget. Liksom ett ord i taget. Livet är ett äventyr.

19 november 2008

Persongalleriet

Igår fick jag en läsarkommentar som jag faktiskt har fått en gång förut. Läsaren hade inte insett att det fanns ett persongalleri längst bak i boken och upptäckte det alltså först när boken var utläst. Vid omtryckningen och i pocketversionen ska jag nu se vad jag kan göra för att råda bot på detta.
Överhuvudtaget är det intressant att veta vad läsarna tycker om karaktärerna i boken. Rösta gärna här bredvid! Nu funderar jag också på att låta persongalleriet få en egen undersida på sajten http://www.strangnasdeckaren.se/. Verkligheten innehåller oftast många människor och då tycker jag att en bok ska göra det också, men naturligtvis gäller det att undvika att läsaren blir alltför förvirrad. Lite kittlar, mycket irriterar, eller vad säger ni?
Nu är det lunch med Sven så kan vi prata om detta och mycket mer!

18 november 2008

Sjöfågeln tittar på

Så sitter jag här vid mitt stökiga skrivbord igen och försöker organisera min dag. Uppe på bokskåpet står den uppstoppade sjöfågel som Anna och jag fick i bröllopspresent. Uppstoppade djur är ju inte precis min grej (inte Annas heller), men den här individen tittar på när jag jobbar hemma.
Han bidrar nog (om han alls gör något) till sjökänslan, även om det är bättre att titta ut genom fönstret.
Igår kom jag till insikt om vad som behövs i min nya bok. Det vill säga, det behövs mer saker, men jag viktade om lite och jag tror att det kan göra mycket för känslan. Du vet, den där illusoriska uppfattningen att produkten (texten alltså) man sitter med är någonting att ha, "har potential". Nej, jag lider inte av dåligt självförtroende, men det tar ändå mycket känsloarbete, kreativitet och handpåläggning innan jag har någonting som jag kan stå för så till den grad att en dålig recension inte tar ett bett ur mig.

Sedan dagens debattämne: Niklas Rådström skrev en intressant artikel i DN Kultur igår. För mig var nog det mest spännande den skrämmande ekonomiska kalkylen som han presenterade. Jag håller helt med om att "statlig lönegaranti" på magra 197.000 kr om året före skatt är bättre till duktiga kulturarbetare än socialbidrag och en bra och tydlig markering från samhällets sida. Däremot är jag övertygad om att det går att tjäna bättre som kulturarbetare än vad Rådström antyder. Problemet är att man inte kan be människor att vara någonting annat än vad de är. Människor ska göra det de är bäst på (som Therese Albrechtson säger), inte vända ut och in på sig själva för att "vara lönsamma". Nej, istället måste det skapas förutsättningar för lönsam verksamhet och det är någonting annat. Jag jobbar med briljanta forskare som är intresserade av att omsätta sina idéer och uppfinningar till nyttiga och användbara (det vill säga kommersiella) produkter och tjänster. Eftersom samhället har samma uttalade intresse finns det hjälp att få. Visst, det går snett ibland. Ofta motsvarar inte förväntningarna resultatet, men de som är duktigast kommer nästan alltid ut som vinnare.
Min bestämda åsikt är att det finns stort utrymme för entreprenörer inom kulturområdet. Det betyder inte att alla de som skapar verken själva ska marknadsföra och kränga dem, bara att de ska medverka till detta.
Inom kulturområdet säljer sig tyvärr aktörerna alltför billigt. Till att börja med lider man av "hobbykomplexet" - att det är så himla kul att någon vill läsa, se eller lyssna på det man har skapat att det känns svårt att ta betalt. Dessutom råder en mördande konkurrens från andra som gärna säljer sina verk billigt bara för att få synas.
Sanningen är att det är ett begränsat antal författare, skulptörer, målare, dansare, kompositörer och andra konstnärer som kan leva på den svenska marknaden. Har man bestämt sig för att höra till den gruppen så måste man titta på förutsättningarna. Antingen accepterar man att leva på existensminimum för att ägna sig åt det man älskar eller så skaffar man sig en strategi för sin "karriär". Det handlar om att ta egen medveten risk för att få ett bättre utfall, hitta nya marknader hemma och i utlandet, nya inkomstkällor och nya nätverk. Som andra företagare måste kulturentreprenören ta hjälp av människor som har den kompetens som han/hon saknar. Jag tror inte att vi lider någon brist på kulturarbetare av rätt kaliber. Bristen finns på rådgivarsidan och på entreprenörssidan. Här skulle staten kunna göra en stor insats på samma sätt som man arbetar med innovationssystemen.

17 november 2008

1:a upplagan SLUT

Jo, det är sant! Jag har några undanlagda till signeringen på Gallerian 52 i Västerås den 29 november kl 12-16, men annars gick resten av lagret i och med en företagsbeställning som jag precis fick. Av hänsyn till julklappstörstande anställda avslöjar jag inte här namnet på företaget, men nu har jag i alla fall mer än 200 böcker att signera. Tro nu inte att detta innebär att det inte kommer att gå att köpa inbundet längre. Sättning pågår nu av andra upplagan som också kommer att användas till pocketversionen.
Detta sporrar mitt skrivande ytterligare förstås. Här kommer ett litet smakprov - möt Jimmy:

"Kotte var den bästa hälare som Jimmy kände och de hade gjort många bra affärer genom åren. Kotte höll till i en lagerbyggnad i Folkesta utanför Eskilstuna där han drev sin import- och exportfirma.
Ryktet sa att häleriverksamheten bara stod för en liten del av Kottes affärer. Han tjänade betydligt mer på att tvätta pengar åt Klanen, Eskilstunas kriminella nätverk.
Han gjorde investeringar med dålig avkastning, men det som var svart blev vitt. Kotte kasserade också in tjänster åt Duncan Olsson och de andra i ledningen.
Det var Duncan och hans vänner som tog ett allt fastare grepp om Jimmys ömtåligare delar och det var Kotte inkasseraren som nyss helt oväntat ringde.
Man jävlades inte med Duncan. Det gjorde ont. Men inte länge, för sedan var man död.
I jämförelse var Kotte rena söndagsskolefröken. Jimmy fnissade nervöst för sig själv. Kotte skulle inte gilla att bli kallad fröken. En större homofob var svårt att tänka sig.
Jimmy insåg att det förstås var han själv som hade placerat skruvstädet runt kulorna.
Nej, det var inte smart att göra stötar på hemmaplan det visste han mycket väl, men ibland blev lockelsen alltför svår. Det fanns lägen som var så inbjudande och klockrena att han inte kunde låta bli. Så hade det varit senast för någon månad sedan."

Hej på er, nu ska jag skriva några rader innan det är dags för slafen!

16 november 2008

Haddaway

Det glimrade av människor i och kring den vita baren på Ambassadeur. Jag drack ett par Heineken och spanade in omgivningarna. Musiken från 90-talet var mer än halva grejen och det var roligt med den stora blandningen på människor. Jag hade nästan glömt hur det känns attt försöka göra sig förstådd i 120 decibel. Truten i öret annars kan man glömma all kommunikation. Alexander från Star FM som hade bjudit mig var en kanonbra värd och hittade en smygväg så att vi såg avslutningen på Haddaways framträdande nästan från första bänk (eller rättare sagt vi stod framför videoskärmen och vrålade med i den enda låten som publiken hade kommit dit för).
Annars har helgen varit lugn förutom lite bilproblem. Nu ser jag fram emot sex månader med dedikerad coaching av Ann Ljungberg. Jag har redan planerat in nästa skrivarhelg som sammanfaller med nästa signering i Västerås om två veckor.
Jag har nu också sett den redigerade versionen av Spåren vilken inte bara kommer att användas till pocketen utan också till den andra upplagan av den inbundna boken som jag nu förbereder tryckningen av.
På gott och (lite) ont får jag nu fler och fler förfrågningar om juridisk rådgivning. Sammanfattningsvis känns det mest som högkonjunktur...

14 november 2008

Entreprenörsdag - klart inspirerande

Igår var jag på Driva eget - en inspirationsdag. Det var över förväntan. Det var bara en föreläsare som var ett totalt stolpskott. Honom lämnar jag åt sidan. Charlie Söderberg från Balansekonomi och Lyxfällan visade på betydelsen av att jobba smart, inte hårt (det vill säga, man kan jobba hårt, men då måste betalningen vara sådan att man kan sluta med det sedan, annars är poängen borta). De som lyckas riktigt bra "tjänar pengar också när de sover". Så sant. Där är ett uppenbart problem med att vara affärsjurist. Tur att jag har två "jobb" till då som passar bättre in i framgångsprofilen...;-)
Charlie hade gemensamt med Therese Albrechtsson att han tryckte på betydelsen av ett klart uppsatt mål. Therese gjorde ett sprudlande framträde fullt av energi och humor - dagens favorit! Man ska göra det man är riktigt bra på, är det kortaste sättet att sammanfatta vad hon sa. Sedan vet jag själv hur oerhört långt man kommer med okuvlig entusiasm och en övertygelse om att det går trots alla bevis för motsatsen.
Nu ska jag på party på Ambassadeur och mingla med radiomänniskor och annat löst folk. Rapport följer!

6 november 2008

34374 and counting

Ja, så många ord har jag nu. Det inkluderar då detaljdispositionen. Jag har gjort en ny överenskommelse med min författarcoach som ger mig stöd fram till färdigt manus i mars. Det känns skönt.
Anna har läst de första 50 sidorna och hejar på. Det är helt enkelt jäkligt spännande (om man nu får säga så om något man själv skriver).
Idag tecknade sig ännu en stor annonsör för en profilering på http://www.strangnasdeckaren.se/. Fler är välkomna. Ni som gillar det jag skriver gör mig en stor tjänst genom att trumma upp mer intresse för sajten bland vänner och bekanta. Som jag har sagt tidigare så välkomnar vi också era bidrag.
Strängnäs turistbyrå tar nu ett aktivt intresse och ingen blir gladare än jag om jag på något sätt kan hjälpa till att få fler att upptäcka denna vackra del av Sörmland. Pocketboken kommer att finnas till försäljning hos turistbyrån också.
Kul nog uppmärksammar BNI i USA mitt författarskap i novembernumret av sitt nätmagasin. Läs artikeln här.
Det kommer också att bli en intervju med mig i januari hos Johanna Wistrand.
Annars är jag knappt halvvägs genom två veckor som gräsänkling med barn. Det kräver en del disciplin och planering, men det är fantastiskt mysigt också.