24 februari 2008

Första TV-framträdandet...

Jag fick ett roligt telefonsamtal till Funäsdalen nu i veckan. Det var Sveriges Television som bjöd in mig till "Eftersnack" i Norrköping. Vi ska prata böcker nu när bokrean börjar. Ett kärt ämne, verkligen.
I min koj i fjällstugan läste jag ut Doris Lessings debut "The grass is singing". En verkligt otrevlig berättelse. Mycket välskriven, men så fullständigt hopplös. Skriver man krim så fascineras man förstås av det mörka och hopplösa, så också jag, men någonstans behövs det lite hopp och humor. Åtminstone lite svart sådan. Det var nog det jag saknade mest i den boken. Samtidigt så finns det få saker som föreföll så hopplöst oföränderliga som apartheid. Det ger ännu mer perspektiv på Nelson Mandelas och hans kamraters bedrifter. Fantastiskt, oerhört, hoppfullt.

17 februari 2008

Lite om karaktärerna del 2

Vad ska man säga om Arne Kyrkström?
På många sätt en av de intressantaste figurerna i boken, tycker jag själv.
En gummiman som anstränger sig för att vara alla till lags. Obrottsligt lojal mot sina vänner, men utan tillstymmelse till självkänsla. Eller...
Han är mäkta stolt över sin bilhandel och den är onekligen framgångsrik. Han har ett snålt (eller sparsamt) drag som alltid måste få utrymme, även när han själv vet att han har råd och hela poängen med utgiften är att glänsa (se hans val av tjänstebil, till exempel). Han vill så gärna vara något av en vinkännare, men kommer aldrig förbi Systembolagets standardsortiment.
En man så präglad av skuld över alla fel han har begått att han inte kan skilja på vad som är viktigt eller oviktigt. En man så uppfylld av sig själv att han inte ser sin egen roll i dramat som spelas upp runt omkring honom.
Det är ingen slump att det är andras insatser som leder till att han kommer att göra en kritisk insats i historiens upplösning.

13 februari 2008

Lite om karaktärerna del 1

Jag har sagt tidigare att karaktärerna är oerhört väsentliga för mig i mitt skrivande. För den intresserade läsaren kan det därför kanske vara roligt att höra lite mer om hur jag ser på de olika figurerna i Spåren på bryggan, inte minst de som kan förväntas spela en roll i fortsättningen. Jag tänkte börja med Ulla Gense.
Ulla är redaktionsräven, en kvinna med stor kompetens och mycket yrkes- och livserfarenhet. Det är svårt att inte tycka om Ulla trots hennes lite buttra framtoning. Hon har varit med om flera traumatiska händelser i sitt liv, men hon är på inget sätt ett offer.
Ulla är en Strängnäspatriot, en medmänniska och - som Fredrik uttrycker det - en rasande bra reporter.
Ulla är också en motvikt till den bombastiske chefredaktören Ragnarök och dynamiken dem emellan tycker jag är intressant i sig.
Ulla kan inte förväntas spela en lika framträdande roll i nästa bok, men hon rör sig ändå hela tiden nära berättelsens nav som det ankare hon är. Det finns många sidor av hennes personlighet kvar att belysa.

11 februari 2008

Feber...

Jag tog mig upp ur dimmorna imorse och lyssnade på Stockholmsfrågan på Svenska Favoriter 101,9. Jag har legat nerbäddad sedan i lördags med feber och huvudvärk. Det är sällan jag blir sjuk, men den här gången var det bara att dra upp täcket över nästippen och vänta på bättre tider.
Mitt framträdande på Dieselverkstaden i Sickla är i alla fall nu inbokat till den 6 mars kl. 19. Det ser jag fram emot! Kolla in kalendariet på http://www.dieselverkstaden.se/
Annars är mina tankar allt mer fyllda av skrivande nu.

5 februari 2008

A GRAND OPENING

Igår kom jag överens med Grand Agency, en av Sveriges absolut bästa litterära agenter. Jag ser väldigt mycket fram emot samarbetet och det känns minst sagt bra att vara i samma trygga händer som bland andra Katerina Janouch, Mats Strandberg, Henrik Fexeus, Denise Rudberg, Bob Hansson och Karin Wahlberg.
Nu skriver jag på ett av de tidiga kapitlen och håller tummarna att uppmärksamheten på Svenska Favoriter under de kommande veckorna kommer att hjälpa mig att sälja slut på första upplagan av Spåren.
Så vad händer annars? Idag blev jag fotograferad på förmiddagen och sedan åt jag lunch på Ljungberg på Götgatan - en riktigt het och god curry i thai-stil. Det var inte sista gången.
Det är skönt att ha så nära till Söder och flera av mina vänner träffas säkrast där. Fast sedan tar jag gärna Saltsjöbanan ut till lugnet i Järla sjö igen. Nu glimmar ljusen i Hästhagen från andra sidan sjön och vattnet är alldeles stilla.