Jo, jag dristade mig att försöka igår kväll. Det var lättare sagt än gjort. Det kändes som om det blåste styv kuling från sjön och när väl kolen brann så blev det som en svetslåga istället. Så barnen fick svårt sotsjuka korvar och min kompis Svens och mina kebabspett hade samma åkomma. Men premiär är premiär och framåt juni kommer jag nog ha fått stuk på det här också.
Champagnen var det däremot inget fel på alls, och inte heller den TYSKA ölen vi drack i bastun. Jo, det var förstås dtv vi skålade för.
Det är lite lustigt, men jag har redan ett tyskt inslag i nästa bok. Däribland nyckelkaraktärer faktiskt, men det har alltså ingenting att göra med försäljningen av Spåren till Tyskland. Jag är inte säker på att det ens kommer att vara en fördel på det sättet.
Det är väl ofrånkomligt att man påverkas i skrivandet av det som händer i livet, ibland är det kanske till och med en förutsättning, men det gäller att inte hamna på ett sidospår heller. Om man nu kan skilja på vad som är vad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar