Nu är det ganska precis ett år sedan jag stod där vid taxistationen i Strängnäs och väntade på lastbilen från Estland. Spänningen var olidlig när de fyra pallarna lastades av. Vad hade jag gjort egentligen?
Det var på gränsen till overkligt att öppna den första lådan och hålla i boken för första gången. Jag tror att det är en känsla som alla som har författat någonting kan dela. Glädje, stolthet, oro och kanske ett visst mått av vanmakt. Vad skulle hända nu? Tänk om något hade blivit allvarligt fel?
När jag startade den här bloggen och funderade på "äventyret" då handlade det mycket om den inre resan - äventyret i att testa mina egna gränser och göra någonting annorlunda. Avsteget från normen, från livet som advokat i villa (för övrigt mycket träffande beskrivet igår i Babel, Pernilla Glasers "Mitt rätta jag" och pseudonymen Hans Koppels "Vi i villa" verkar läsvärda) till någonting annat, något diffust, självförverkligande, stimulerande och kanske lite galet. När jag bestämde att ge ut boken själv fick äventyret delvis en annan innebörd. Kanske både mer galet och samtidigt familjärt kontrollerat. Företagsstart, entreprenörskap, marknadsföring och varför inte försäljning är ju inte precis nya begrepp i min verklighet. Inte alls.
Men världen jag gav mig in i kändes inte så långt ifrån Narnia och där är jag nog fortfarande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar