Om man lägger sida till sida så blir det förstås efter ett tag ganska många, men jäklar vad man får vara envis! All respekt åt alla författare som får fram hundratals sidor av bra historieberättande. Själv börjar jag närma mig 40 sidor och nu börjar KANSKE dynamiken i berättelsen att visa sig. Visst blir man ödmjuk?!
Även om jag alltid har skrivit mycket annan text är det först nu uppenbart hur mycket dagsformen verkligen betyder. Det går liksom egentligen inte att fuska eller nöja sig med halvmesyrer när allt man skriver ska bli en sammanhängande historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar