Känslomässig berg-o-dalbana

Idag fick jag två särskilda samtal. Det första tryckte ner humöret rejält. Min egen peppning var i det närmaste verkningslös. Jag försökte fokusera på annat och önskade att jag hade tillgång till en av Harry Potters uppmuntringsbesvärjelser som jag precis läser om för barnen. Om man har en dröm och jobbar på den så blir varje framsteg något av ett lyckopiller, men bakslagen känns också desto mer. Jag tänker inte ens försöka låtsas någonting annat. Men så kom då det andra samtalet några timmar senare.
WOW! Jag blev tvungen att göra en liten dans.
Nu är tillförsikten inte bara återställd - den är större än någonsin.
Ja, jag vet att det är taskigt att håller er på halster, men allting kommer att klarna ännu mer för mig nästa vecka eller snart därefter. Och DÅ... ska jag berätta.

Café 60 - fortsättningen på en bra skrivarhelg

I dagarna tre har jag suttit i ett torp i Gryts skärgård och arbetat med mitt manus till uppföljaren till "Spåren på bryggan". Det var precis den fokusering jag behövde. 22 kapitel är nu detaljplanerade och några är också (kors i taket!) skrivna. Ikväll träffade jag ett par skrivarvänner på Sveavägen och tog det hela ett litet snäpp ytterligare. Det blev en svartsjuketext som jag faktiskt är rätt nöjd med.
Arbetsnamnet på romanen är nu ändrat efter djupa funderingar:
Ut ur skuggorna.
Imorgon är en verkligt spännande dag - varför ska jag snart berätta.

Lite om karaktärerna del 3

Jag måste skriva några ord om Ragnarök. Den flegmatiske chefredaktören tycker jag själv är en rolig karaktär. Hans fokus ligger naturligtvis på att ratta Eskilstunaposten, men han är mäkta stolt att ha en före detta Expressen-reporter i sitt Strängnäs-stall. Stoltheten minskar naturligtvis inte efter Fredriks bedrifter i Spåren på bryggan.
Jag är i högsta grad intresserad av trovärdighet i det jag berättar - som förhoppningsvis mina läsare har noterat och kanske uppskattat - men en bra historia måste också ha några extra färgstarka karaktärer. Arne Kyrkström, Ragnarök och för all del finanskommunalrådet (vars potential kommer att utvecklas avsevärt i nästa bok) hör till denna kategori. Det finns flera karaktärer som förtjänar att utvecklas och som läsarna borde få känna bättre. Men Ragnarök är inte nödvändigtvis en sådan person. En del av hans tjusning för mig är att han är både beräknelig och oberäknelig på en och samma gång. Läsaren vet att han kommer att orsaka massiv irritation och kanske till och med skapa rejäla konflikter runt sig, men samtidigt går det inte att säga när han kommer att slå till nästa gång, eller hur.
Jag är inte så intresserad av hans känsloliv eller hans livshistoria utan mer av hur hans agerande påverkar andra.

Fullt skägg, men snart påskägg!

Jag fattar inte riktigt hur jag ska hinna med allting. I basen ligger löpande ärenden för mina klienter, BNI-aktiviteter, administration inklusive bokdistribution och inte minst någon tid till att skriva på mitt manus liksom naturligtvis hämtning och lämning på dagis (även kallad förskolan).
Ovanpå detta kommer just nu en finansieringsrunda hos min största klient som kan ta hur mycket tid som helst i anspråk, inbokade författaraktiviteter (missa inte signeringen på Bokia Kista nu på fredag kl 12-15!!), ett föreläsningsuppdrag vid Umeå universitet imorgon (affärsjuridik) och en oerhörd spänning på vad som kommer ur förlagsdiskussionerna. Ett bra utfall där kan förstås skifta min verklighet högst avsevärt. Hur återstår att se.
Sen vill jag så gärna skriva mer än bara ett minimum så att jag kan ha med mig något riktigt bra på min skrivarlånghelg... Men då i alla fall kommer det bara vara en sak som gäller!

Goda ord - får man skryta?

Gårdagens presentation på Dieselverkstaden var rolig och nyttig för mig. Uppslutningen var för all del inte riktigt vad jag hade hoppats på, men de som var där ställde bra frågor och hjälpte mig att gå lite djupare i mina tankar kring några aspekter av mitt författarskap, men kanske framförallt allt som krävs runt omkring. Att ge ut sig själv är en särskild utmaning. Antingen är man galen eller väldigt engagerad. Energin måste komma någonstans ifrån, gärna ifrån läsarna.
Den senaste roliga nyheten i den kategorin är att jag nu får enormt fin respons från de som lyssnat på ljudboken. Nedan ett citat från en lyssnare som gjorde mig oerhört glad. Så se det inte som skryt utan som delad glädje...;-)

"Får man tacka en författare för att han bidragit till en stor upplevelse?
Nåväl och skit det samma. Jag gör det.
Din bok, Spåren på bryggan, är en mycket mycket bra bok. Jag har nu lyssnat igenom boken i min bil och kan konstatera att fler än en morgon har jag suttit på parkeringen med bilen på tomgång, utan att gå in på kontoret."

Mmmm... Sånt kan man leva på länge! Jag hoppas bara att miljökonsekvenserna inte blir alltför allvarliga.

Sickla, Enköping, Kista - förlagskontrakt?

Så här efter TV-debuten laddar jag för författarkvällen i Diesleverkstaden på torsdag kl. 19. Förannonserngen har varit suverän så jag hoppas på bra uppslutning. På fredag åker jag till Enköping och presenterar mitt författarskap i ett lite mer privat forum och fredagen därefter, 14/3 är det dags för en signering på Bokia i Kista, 12-15. Parallellt med detta pågår förlagsdiskussioner. Jag hade ett givande möte med Grand Agency idag. Med lite flyt är snart de första utländska rättigheterna sålda och det ser ut att bli en intressant uppställning även på hemmaplan. Kryptiska ord, men jag LOVAR att berätta mer så fort det bara går!
Nu ska jag också boka in en författarhelg med mig själv i andra halvan av mars för att verkligen komma vidare med skrivandet. Förslag på stugor välkomnas, idealiskt 20-23 mars, inte mer än tre timmar från Stockholm.
Fredrik behöver lära känna sin praktikant bättre, upptakten till rånet behöver komma på plats liksom introduktionen till ytterligare några nyckelkaraktärer. En synops ska omvandlas till textdisposition och någonstans i allt detta ska mer text skapas, mycket mera text!

Första TV-framträdandet...

Jag fick ett roligt telefonsamtal till Funäsdalen nu i veckan. Det var Sveriges Television som bjöd in mig till "Eftersnack" i Norrköping. Vi ska prata böcker nu när bokrean börjar. Ett kärt ämne, verkligen.
I min koj i fjällstugan läste jag ut Doris Lessings debut "The grass is singing". En verkligt otrevlig berättelse. Mycket välskriven, men så fullständigt hopplös. Skriver man krim så fascineras man förstås av det mörka och hopplösa, så också jag, men någonstans behövs det lite hopp och humor. Åtminstone lite svart sådan. Det var nog det jag saknade mest i den boken. Samtidigt så finns det få saker som föreföll så hopplöst oföränderliga som apartheid. Det ger ännu mer perspektiv på Nelson Mandelas och hans kamraters bedrifter. Fantastiskt, oerhört, hoppfullt.

Lite om karaktärerna del 2

Vad ska man säga om Arne Kyrkström?
På många sätt en av de intressantaste figurerna i boken, tycker jag själv.
En gummiman som anstränger sig för att vara alla till lags. Obrottsligt lojal mot sina vänner, men utan tillstymmelse till självkänsla. Eller...
Han är mäkta stolt över sin bilhandel och den är onekligen framgångsrik. Han har ett snålt (eller sparsamt) drag som alltid måste få utrymme, även när han själv vet att han har råd och hela poängen med utgiften är att glänsa (se hans val av tjänstebil, till exempel). Han vill så gärna vara något av en vinkännare, men kommer aldrig förbi Systembolagets standardsortiment.
En man så präglad av skuld över alla fel han har begått att han inte kan skilja på vad som är viktigt eller oviktigt. En man så uppfylld av sig själv att han inte ser sin egen roll i dramat som spelas upp runt omkring honom.
Det är ingen slump att det är andras insatser som leder till att han kommer att göra en kritisk insats i historiens upplösning.

Lite om karaktärerna del 1

Jag har sagt tidigare att karaktärerna är oerhört väsentliga för mig i mitt skrivande. För den intresserade läsaren kan det därför kanske vara roligt att höra lite mer om hur jag ser på de olika figurerna i Spåren på bryggan, inte minst de som kan förväntas spela en roll i fortsättningen. Jag tänkte börja med Ulla Gense.
Ulla är redaktionsräven, en kvinna med stor kompetens och mycket yrkes- och livserfarenhet. Det är svårt att inte tycka om Ulla trots hennes lite buttra framtoning. Hon har varit med om flera traumatiska händelser i sitt liv, men hon är på inget sätt ett offer.
Ulla är en Strängnäspatriot, en medmänniska och - som Fredrik uttrycker det - en rasande bra reporter.
Ulla är också en motvikt till den bombastiske chefredaktören Ragnarök och dynamiken dem emellan tycker jag är intressant i sig.
Ulla kan inte förväntas spela en lika framträdande roll i nästa bok, men hon rör sig ändå hela tiden nära berättelsens nav som det ankare hon är. Det finns många sidor av hennes personlighet kvar att belysa.

Feber...

Jag tog mig upp ur dimmorna imorse och lyssnade på Stockholmsfrågan på Svenska Favoriter 101,9. Jag har legat nerbäddad sedan i lördags med feber och huvudvärk. Det är sällan jag blir sjuk, men den här gången var det bara att dra upp täcket över nästippen och vänta på bättre tider.
Mitt framträdande på Dieselverkstaden i Sickla är i alla fall nu inbokat till den 6 mars kl. 19. Det ser jag fram emot! Kolla in kalendariet på http://www.dieselverkstaden.se/
Annars är mina tankar allt mer fyllda av skrivande nu.

A GRAND OPENING

Igår kom jag överens med Grand Agency, en av Sveriges absolut bästa litterära agenter. Jag ser väldigt mycket fram emot samarbetet och det känns minst sagt bra att vara i samma trygga händer som bland andra Katerina Janouch, Mats Strandberg, Henrik Fexeus, Denise Rudberg, Bob Hansson och Karin Wahlberg.
Nu skriver jag på ett av de tidiga kapitlen och håller tummarna att uppmärksamheten på Svenska Favoriter under de kommande veckorna kommer att hjälpa mig att sälja slut på första upplagan av Spåren.
Så vad händer annars? Idag blev jag fotograferad på förmiddagen och sedan åt jag lunch på Ljungberg på Götgatan - en riktigt het och god curry i thai-stil. Det var inte sista gången.
Det är skönt att ha så nära till Söder och flera av mina vänner träffas säkrast där. Fast sedan tar jag gärna Saltsjöbanan ut till lugnet i Järla sjö igen. Nu glimmar ljusen i Hästhagen från andra sidan sjön och vattnet är alldeles stilla.

Ett steg närmare pocket överallt

Kunduppdragen flyter in i rask takt i advokatverksamheten och det kräver sin man. Samtidigt har jag sällan varit så motiverad inför fortsättningen på författaräventyret. Det händer spännande saker. Utgångspunkten nu är en full pocketupplaga, så att Spåren på bryggan kommer att finnas på varenda ställe värt namnet (och några till) i hela Sverige. Då finns det underlag för en landsturné.
Nu vågar jag också säga att jag skapar text nästan varje dag.
Det finns anledning att tro på det här...:-)

Allt mer faller på plats

Det är fint i Järla Sjö. Det tycker vi alla i familjen. Ikväll kollade vi in Astrids skola där hon börjar i höst. Stor tjej!
Det känns bra att kunna landa här samtidigt som Strängnäs fortfarande känns nära och på många sätt hemma. Idag pratade jag inför PRO där. Det var ett glatt gäng med många frågor, men också egna observationer. I mars blir det en liknande presentation i Enköping och då kan det också bli signering i Kista igen. Eventuellt är en deckarkväll i Vällingby på gång. Det är skönt när programmet formar sig utan alltför tuffa insatser.
Nu har jag skrivit prologen - i alla fall tror jag att det är vad det är.
Det är en scen rätt långt fram i boken så den fyller både funktionen av att vara en start och likaså ett mål. Jag vill att läsaren ska tänka - vad har hänt innan?- för att sedan snart istället fundera på vad som kommer att hända sedan.
Nu ska jag snart träffa en agent. Det kan bli riktigt bra. Håll tummarna.

Solbränd och redo för nästa steg

En barnfamilj på Teneriffa - blir det mer schablonmässigt än så? Ändå kunde vi inte ha önskat oss något bättre. Själva bristen på utmaningar var en tillgång. Jag har hunnit tänka mycket just för att jag inte har försökt.
Jag tror att jag har hittat en del ny dynamik i berättelsen och nu börjar det bli "riktig" text också.
Jag har redan bokat in några aktiviteter under våren, men fokus blir dels på skrivandet och dels på villkoren för författarskapet detta år. Förhoppningsvis blir det en andra upplaga av Spåren under året också. Jag är nere på de sista 900 exemplaren av första upplagan som det är nu.
Nu väntar agentdiskussioner, ett närmare samarbete med ett litet förlag och sedan förhoppningsvis ett hem hos någon av de etablerade aktörerma.
Allt fler frågar efter pocketupplagan. Det kommer att dröja ett tag, men jag ska höra vad Pocketförlaget kan göra.

Tid att samla tankarna

Nu blir det semester och ironiskt nog innebär det äntligen tid att arbeta på romanen. Jag tar inte ens med mig datorn (så det blir inget bloggande på ett par veckor) utan jag kommer att sitta med penna och papper. Jag tror att det blir utmärkt. Förhoppningsvis bygger jag upp behovet av att lägga ut texten som kristallklara stänk över pappret när jag väl är tillbaka.
Jag börja verkligen tro på "Skuggor över vattnet" nu. Den har tillräckligt med aktuell Strängnäspolitik, den är våldsam, känslosam och i bästa fall stundtals vacker. Nytt upplägg, nytt tempo och nya intressanta personer, men också en del att känna igen sig i från Spåren på bryggan.
Deckargåtan blir återigen klurig (så vill jag ha det), men överraskningsmomenten är helt andra än i den första boken.
Någon som blir nyfiken? Jag hoppas det!

Barnfri eftermiddag ...!

Efter några riktigt sköna juldagar med familjen tar Anna och jag ledigt i eftermiddag. Farfar och farmor får ta hand om tjejerna och vi ska gå på bio, kolla in några butiker och sedan äta middag på Berns.
Det kan bli en perfekt eftermiddag. Men vart tog vintern vägen?

Rambes bud-express X2000

Helt plötsligt började bokhandlarna runt halva Stockholm höra av sig. Vi vill ha böcker! Vi vill ha fler!
Med sjuk fru och sjukt barn så blev det en "utmaning" att ordna sista delen av logistiken igår. Det vore inte fel att ha backning av ett stort förlag som skötte det här. MEN samtidigt så skapar det här tillfälliga gårdfarihandlar-livet massor med nya kontakter och en närhet till läsarna.
Nu hoppas jag på Adelphi Audio och att de har förmågan att få ljudboken effektivt distribuerad.
X2000? Jo, det är sant. Spåren på bryggan är nu såld i över 2000 exemplar inbundet!
Det segaste är skrivandet, men jag skymtar en ljusning. Snart blir det semester och då ska jag skriva riktig text igen. Synops i alla ära, men det smäller högre.

GOD JUL TILL ER ALLA!

Vilken signeringshelg!

Först Strängnäs på lördagen - helt fullt med folk i Präntaren och kö vid signeringsbordet när jag kom dit. Jag har aldrig varit med om något liknande förut... Tydligen satte jag ett nytt signeringsrekord. 90 böcker på 90 minuter! Björn Hellberg var tidigare värst med 80 böcker.
Särskilt roligt var alla som kom fram och berättade att de redan hade läst boken, men nu ville köpa en eller flera till släkt och vänner. Många frågar också efter uppföljaren så jag får verkligen se till att komma vidare.
Sedan Tuna Park idag - en av mina allra bästa signeringar också. Det var förstås inte alls lika självklart, men förvånansvärt många sa att de hade läst eller hört om boken i tidningen eller på radio.
Jag förstår det här med julhandel bättre nu.

Tomt i hyllan...!

Jag fick ett samtal ifrån Strängnäs. Bokia har slut på Spåren på bryggan. För en vecka sedan hade de över 20 stycken.
Jag får hämta på lagret inför signeringen. Bok 400 i den butiken kan nog betraktas som redan såld!

God Jul!

Nu kommer ljudboken!

UPS har den första försändelsen av färdiga ljudböcker på väg från Polen i denna stund.
Full leverans var planerad till kommande måndag, men för att inte göra mina vänner inom affärsnätverket BNI besvikna och för att kunna erbjuda ljudboken på signeringarna i Strängnäs och Eskilstuna redan nu i helgen så gör vi på det här sättet.
Det ska bli oerhört spännande att se exakt hur det blev ...!
Jag har bestämt att jag numrerar de första 100 exemplaren som jag signerar av ljudboken.
Nu tillbaka till den mycket detaljerade synopsen!