Årets första badbombning

Det är 15 grader i Järlasjön och efter ett par försiktiga dopp släppte jag hämningarna och gjorde en klassisk "bomb" (100 kg kanonkula rakt ner i vattnet) till tjejernas stora glädje. Det är två månader sedan vi hade riktigt vinterväder och nu blev det alltså sommar på en gång. Så nu är det inte svårt att jobba med sommarkänslan...
Endorfinkicken som kallbadet gav är fortfarande med mig några timmar senare. I bästa fall kan jag förvalta den till att fästa några viktiga detaljer på papper.
Jag var lite besviken på uppslutningen igår på Multeum, men samtidigt är det lätt att förstå varför man hellre satt i Västerviken i sommarkvällen och lyssnade på live-musik. Jag gick själv dit efteråt!
Det blir ett omtag till hösten. De som var där var i alla fall mycket intresserade och det blev en riktigt bra diskussion på slutet - om patos, samhällsengagemang och vad som utgör underhållningsvärde.

Nu ska hela rasket rivas...

Tiden för landmärket över Järla Sjö är utmätt. Den höga skorstenen går tydligen inte att reparera, i alla fall inte till en rimlig kostnad kan man förmoda.
Detta utropstecken i skyn som dessutom lägligt markerar var jag bor kommer jag att sakna.
Jag är väl knappast någon industriromantiker, men blandingen av industribyggnader och nydanande arkitektur här i området är häftig och maxat lyckad. Så när skorstenen går i himlen in så kanske en tår rinner på min kind.
Och rent praktiskt - hur ska nu taxibilarna hitta hit?

A GRAND OPENING

Igår kom jag överens med Grand Agency, en av Sveriges absolut bästa litterära agenter. Jag ser väldigt mycket fram emot samarbetet och det känns minst sagt bra att vara i samma trygga händer som bland andra Katerina Janouch, Mats Strandberg, Henrik Fexeus, Denise Rudberg, Bob Hansson och Karin Wahlberg.
Nu skriver jag på ett av de tidiga kapitlen och håller tummarna att uppmärksamheten på Svenska Favoriter under de kommande veckorna kommer att hjälpa mig att sälja slut på första upplagan av Spåren.
Så vad händer annars? Idag blev jag fotograferad på förmiddagen och sedan åt jag lunch på Ljungberg på Götgatan - en riktigt het och god curry i thai-stil. Det var inte sista gången.
Det är skönt att ha så nära till Söder och flera av mina vänner träffas säkrast där. Fast sedan tar jag gärna Saltsjöbanan ut till lugnet i Järla sjö igen. Nu glimmar ljusen i Hästhagen från andra sidan sjön och vattnet är alldeles stilla.

Allt mer faller på plats

Det är fint i Järla Sjö. Det tycker vi alla i familjen. Ikväll kollade vi in Astrids skola där hon börjar i höst. Stor tjej!
Det känns bra att kunna landa här samtidigt som Strängnäs fortfarande känns nära och på många sätt hemma. Idag pratade jag inför PRO där. Det var ett glatt gäng med många frågor, men också egna observationer. I mars blir det en liknande presentation i Enköping och då kan det också bli signering i Kista igen. Eventuellt är en deckarkväll i Vällingby på gång. Det är skönt när programmet formar sig utan alltför tuffa insatser.
Nu har jag skrivit prologen - i alla fall tror jag att det är vad det är.
Det är en scen rätt långt fram i boken så den fyller både funktionen av att vara en start och likaså ett mål. Jag vill att läsaren ska tänka - vad har hänt innan?- för att sedan snart istället fundera på vad som kommer att hända sedan.
Nu ska jag snart träffa en agent. Det kan bli riktigt bra. Håll tummarna.

Fredag 23/11 kl 12 - syns vi i Kista Galleria?

Det är bara en månad kvar till julafton och de välplanerade börjar redan hamstra julklappar. Jag hör väl knappast till den skaran, men trots detta har jag faktiskt gjort de första inköpen redan. Som författare börjar julcirkusen på fredag. Bokia i Kista Galleria satsar inför min signering vilket syns i hela butiken. Det är inte alltid så lätt att få till signeringar och när man får det ska man inte tro att bokhandeln gör någon grej av det. Men det finns strålande undantag!
Kanske är det ett erkännande också. Det är ovanligt att sälja mer än 1500 exemplar inbundet av en debutroman och jag hade inte tänkt sluta nu...
Idag är Hedda hemma sjuk så då sitter jag här också. Det är dimmigt över sjön och ganska ruggigt. Det är väl så att man kan börja kura skymning direkt efter lunch. November är trist.

Min utsikt - min inspiration

Det skrivs alldeles för lite här just nu. I alla fall skönlitterärt.


Avtal och protokoll är förvisso också en utmaning, men att arbeta med en historia är frustrerande och fantastiskt på en och samma gång.
Som det ser ut här får jag vara nöjd om jag hinner anpassa och redigera Spåren på bryggan för ljudboksinläsningen.

Men jag ska inte klaga. Det är bara att stiga ut på balkongen och andas riktigt djupt ...

Järlasjön runt i regnet

Idag trotsade jag och barnen höstvädret och tog oss runt hela sjön. Astrid var jätteduktig där hon trampade på. Cykeln börjar bli för liten för henne så det är mycket arbete för att få de små hjulen att gå runt.
Vi tyckte alla tre att det var en seger när vi slutligen kom till Sickla köpkvarter. Det blev glass som belöning.
Sjön fascinerar mig. Särskilt när det regnar. Gränsen mellan vatten och himmel suddas ut. Regnridåerna rör sig oavbrutet fram och tillbaka över vattenytan. Om jag lämnar balkongdörren på glänt känns det nästan som om jag är mitt i regnet fastän här är torrt och varmt.

Järla Sjö!

Äntligen är vi på plats. Med oss kom hösten, men det är fortfarande badbart i sjön. Trampande steg hörs nedanför på bryggan allt emellanåt och så här på kvällen glimmar ljusen lockande på andra sidan.
I lördags simmade jag ut till piren. Vattnet var alldeles grönt.
Jag ska lägga ut några bilder snart. Skuggor över vattnet - det är arbetsnamnet på min nästa bok.