Jag fick ett roligt telefonsamtal till Funäsdalen nu i veckan. Det var Sveriges Television som bjöd in mig till "Eftersnack" i Norrköping. Vi ska prata böcker nu när bokrean börjar. Ett kärt ämne, verkligen.
I min koj i fjällstugan läste jag ut Doris Lessings debut "The grass is singing". En verkligt otrevlig berättelse. Mycket välskriven, men så fullständigt hopplös. Skriver man krim så fascineras man förstås av det mörka och hopplösa, så också jag, men någonstans behövs det lite hopp och humor. Åtminstone lite svart sådan. Det var nog det jag saknade mest i den boken. Samtidigt så finns det få saker som föreföll så hopplöst oföränderliga som apartheid. Det ger ännu mer perspektiv på Nelson Mandelas och hans kamraters bedrifter. Fantastiskt, oerhört, hoppfullt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du går då från klarhet från klarhet, Lars, när du nu börjar att inta TV-sofforna!
Jätteroligt!
/Sven
Grattis - vad kul!
Skicka en kommentar